lördag 9 augusti 2014

Sommar. En sorts summering.

Den här sommaren har varit varm, varmare, vidrig. Jag tycker inte om värme, hur konstigt det nu kan låta. Jag tycker om när det är kallt och jag får kura inomhus. Trettio grader är hemskt. I och för sig både varm- och kallgrader. Men framför allt varmgrader. Det går ju inte att klä av sig hur mycket som helst.

I övrigt har jag för första gången i mitt liv njutit av att vara helt ledig. Jag har påbörjat projekt och kommit halvvägs ungefär.

Jag har sörjt i sommar. Sörjt de som inte finns i jordelivet längre. Framför allt min farmor, min stora livsförebild. Som gått genom livet med en glöd och ett engagemang som är få förunnat. Som tyckte att en vacker dag ville hon inte gråta mer, och sen gjorde hon aldrig det. Hon kunde konsten att se Gud i allt. Jag beundrar henne för det.

Jag har älskat i sommar. Älskat min sambo, min son och vårt kommande barn. Som jag hoppas föds friskt och får ett långt och lyckligt liv tillsammans med oss. Och jag älskar fortfarande. Kommer alltid att älska.

måndag 4 augusti 2014

Alla säger så mycket.

I fikarummet
Sitter en skara lärare
Raljanta ibland
Diskussioner om högt och lågt
Susar genom rummet
En och annan elev
Fräses det om
Han som kallade fröken FITTA
Han som kallade majjen BÖG
De som klottrade på bordet
När de trodde att ingen såg

Men ser vi människorna?
Ungdomarna
Bakom våra kaffekoppar
I våra stängda fikarum
Bakom smädelserna
Finns det trasor
Trasiga barn som inte kan växa
Utan hjälp

Hon som örfilade en vikarie
Sitter inne hos rektorn
Lärarna sitter
I fikarummet
Och låter bli att lägga sig i
När allt de egentligen måste
Är att lägga sig i

Att lägga sig i
Och bry sig om
Måna om
Fråga hur det är

Hon som ingen ser
Han som inte törs säga ifrån
Han som är för snäll
Hon som styr hela klassen
Alla ska de bli vuxna
Vi vuxna måste hjälpas åt.

lördag 26 juli 2014

Spegel.

En spegel visar inte alltid bara fasaden. När allting rämnar visar den även sanningen.

torsdag 24 juli 2014

Skrivpuff med D.

Dumma mamma! Dumma mamma! Vill inte haaaa!
Nej, du behöver inte, men ta det lugnt.
Du behöver faktiskt ingenting.
Nog är jag lite dum alltid.
Det tjuter ute.
Ambulans eller nåt.
Hoppas det inte är nåt allvarligt.
Jag vill titta mammaaaaa!
Nej, vi ska inte titta, det är ofint att titta om det hänt nåt.
På samma sätt som det är ofint att lämna en vänförfrågan till nån gammal dagisbekant på Facebook.
Men mammmmma, jag VILL titta nu!
Köpa mjölk. 
Inköpslistan ligger på bänken hemma.
Det dundrar på håll.
Mamma en blixt!
Ja, såg du den?
Mm.


Det finns några ord på D som är med. Kolla vilka du hittar.

måndag 21 juli 2014

Kanske

Kanske sover du, mitt barn
Kanske drömmer du
Om att vi var och badade
Kanske minns du hur skönt det var
Att svalka dig i vattnet
Kanske tänker du på allt godis du fick plocka
När du varit duktig i affären
Kanske är det inte så svårt att somna
När du tänker på allt du gjort idag

lördag 19 juli 2014

Ibland.

Ibland tänker jag tillbaka. När jag stod där på trappan mitt i vintern och pratade pratade pratade och var så kåt och kär och berusad. Ibland ändrar han ansiktsuttryck, men oftast minns jag så som jag vill minnas att det var. Hur hans röst kändes mot min hud och hur jag skämdes för mina glasögon. Hur jag dagen efter fick gå tillbaka för att hämta dem.

Det var längesen och jag har hittat mannen i mitt liv. Det är inte samma man som där i min ungdoms trappa. Men jag kommer alltid minnas just den där kvällen och den kommer få smita fram i tankarna. Ibland.

Medan bomberna faller.

Vi går längsmed O'Connell Street och passerar trasiga skyltfönster. Här var för några år sedan livfullt, ett riktigt handelscentrum. Idag helt utblåst efter räderna. Vårt mål är vattnet, där vi får vara ifred.

Du trycker händerna ner i djupet på jeansfickorna. Rynkar pannan.
- Undrar varför det gick åt helvete?
- Det är inget vi kan ta reda på.
- Undrar aldrig du?
- Nä, ljuger jag.
Visst har jag undrat. Visst har jag oroat mig. Nu försöker jag ta mig genom dagen utan att stryka med. Akta mig för bomber och poliser. Korrumperade polisjävlar. Sen de låste in Medbh och hävdade att hon var en syndig sköka ger jag inte ett nickel för dem.

- Det är jävligt lätt att skylla på religion, muttrar du när du läst mina tankar.
- Men är det inte konstigt, kyrkan har fått utnyttja folk i hundratals år, och helt oprovocerat. Och nu gör de det igen. Allt hon gjorde var att klä sig som hon ville, inte som hon borde.
Du vänder dig om, tittar över tegelmuren och häver dig över.
- Kom. Här kan vi stanna en stund.

I det lilla redskapsskjulet trycker vi hela kvällen. Månen har gått upp när vi börjar röra på oss igen.