måndag 30 december 2013

Jag har sagt det förut.

Jag tycker inte om att fira. Jag får klåda av presentångest och jag hatar att låtsas vara glad och lycklig på högtidsdagar. Jag är lyckligare om jag får vara ifred. Jag älskar vardagen i all sin enkelhet, och jag älskar stillheten i mellandagarna. Det händer att jag går ut och tittar på shoppingfascister och sönderstressade butiksbiträden, aldrig för att handla, men för att minnas varför jag tycker bäst om vardagen.

Jag var femton när jag började tycka genuint illa om julen. Denna kommersialismens och kapitalismens högborg. Köpa julklappar för att ge varandra som en gåva till minne av att nån föddes som vi inte tror på. Sen kom det nya året och jag skulle tvingas glädjas åt att det gamla var slut. Så att minderåriga kunde få skjuta av sig fingrarna på blaffiga fyrverkeripjäser. Påsken är inte stort mycket bättre, för då firas att kvinnor en gång blivit häxanklagade och nu erkänns för detta, samt att han som vi fortfarande inte tror på gick och blev uppspikad på ett kors. Och till detta äter vi ägg och dekorerar hela tomten med fjädrar. Sen dröjer det ett tag innan sommarens höjdpunkt på festfronten dyker upp mitt i höbärgningen. Midsommar, detta kollektiva fylleslag där alla, unga som gamla, äter sill och blir berusade av både starkvaror och hormoner. Vidare så till den mest tillrättalagda av alla högtider, den vi en gång kallade Allhelgona. Numer ett jippo där folk njuter av att få klä ut sig och gå på maskerad. Och karva i pumpor. Och så sluts cirkeln med ännu en jul och ännu ett nyår.

Med denna text önskar jag förståelse till alla mina medmänniskor. Och ett gott nytt år.

lördag 28 december 2013

Gräs

Jag har inte ork nog just nu. Gå rad upp, rad ner, rad upp, rad ner. Med en tungstyrd gräsklippare av något tydligen väldigt kvalitativt märke. Det är inte lätt att ha bihåleinflammation mitt i semestern. Istället sitter jag i min badenbaden och tittar på när det växer.

torsdag 26 december 2013

Bara ben

Bara
Ben
Brukar
Börja
Brinna

Hon hade rakat benen omsorgsfullt och sluntit med hyveln, precis över fotknölen på höger fot. Lödder och blod rann ner på toalettlocket och det sved som tusen eldar på såret. Mitt i smärtan hörde hon sin gamla mammas förmaningar. Frid över hennes minne, men hon visste inte vad "lida pin" innebar. Två Hello Kitty-plåster stoppade upp blödningen och hon klev in i duschen. Hon skulle åtminstone vara i tid till bion.

onsdag 25 december 2013

Nos

-Det heter inte nos, det heter mule, pappa!
Prinsessan satt på golvet med målarboken uppslagen. Hundratjugo sidor hästkonturer.
-Kom nu, så går vi och äter, Stefan har lagat lasagne.
Hon hade tagit det bra, och var förtjust i Stefan och hans godhet. Han hade ingen erfarenhet av barn, men kompenserade mer än gärna för det genom att ta med henne på bio och genomlida barnfilm efter barnfilm.
-Pappa tror att hästar har klövar till fötter, utbrast prinsessan med munnen full av lasagne och pizzasallad.
-Men herregud, har du ingen koll alls?
Stefan fyrade av ett löftesrikt leende. Det blänkte i kaklet bakom honom. En pedant, vad än det gällde.
-Jag tror lilla sessan och jag måste ta med dig till Solvalla, så du får lära dig det du behöver om hästar.

söndag 8 december 2013

Natt.

Han påstår att han är rik. Han viftar med sitt Visa som jag ser är repigt, och betalar både min och sin portion, vinet, som i och för sig smakade som avslaget kattpiss men som hade fin etikett, och för kaffe och avec. Varför tar man avec egentligen? För att skölja ner kaffet eller för att fräta bort de få smaklökar som finns kvar efter för- och varmrätt?

Jag är inte alls van vid flådiga restauranger och seder som hör de bättre bemedlade till. Därför blir jag generad när han för upp handen under kjolen och erövrar - för det är vad han gör - mitt lår. Istället för att ge honom en dagsedel, som jag garanterat gjort om jag inte varit honom underordnad, drar jag undan benet och blänger till.
- Men oj oj oj då, säger han med mjuk röst och stål i blicken.
- Här är det jag som står för fiolerna och du som flöjtar, viskar han och jag inser att jag antingen måste dansa efter hans pipa eller också fly för mitt liv och anseende.

lördag 23 november 2013

Kladd

Henrik tittade under lugg på mig och hjärtat bultade så hårt att det var ett under att inte revbenen började klappra. Musiken täppte till alla möjligheter till konversation och istället rörde han vid mig. Lätt och trevande, en smekning på kinden. Vi dansade knappt märkbart och i periferin hördes någon muttra något som förmodligen hade att göra med att vi inte följde med i medsolsrörelsen fort nog. Hans hand följde min haka och runt mot nacken. Jag förekom honom med en hård kyss mitt på munnen. Han svalde och tvekade, så innan han hann ångra sig kysste jag honom igen. Den här gången var han med på noterna och lät sin tunga nudda vid mina läppar. Han luktade svagt av duschrvål och smakade svalt och av pepparmint.

Han satte mig i sitt knä och gjorde klart att dansen för vår del var överstökad. Med hans händer smekande över min kropp och min tunga som mötte hans kände jag ett behov av att få vara ifred med honom. Jag låste upp bilen med en gång, och styrde oss mot den.

fredag 15 november 2013

Aldrig bli gammal.

Jag vill aldrig bli gammal. Aldrig behöva be om hjälp på toaletten. Aldrig behöva be om hjälp med maten. Aldrig behöva bli ensam utan sällskap. Aldrig.

Det gör ont i mitt hjärta när jag läser om gamla människor som tvingas in på hem för att få vård och hjälp, men som inte får någon livskvalitet. Där barnen inte kan ta hand om dem - och därför vänder sig till vårdinrättningar vars specialitet är att vårda gamla. Där de gamla trycks in på ett rum och inte ens får hjälp med det mest basala. Är samhället verkligen så åldersdiskriminerande? Är det meningen att våra föräldrar, våra släktingar, våra vänner, ska behöva sitta i sin egen avföring och vänta på hjälp som inte kommer?

Utan att bli särskilt politisk vill jag hävda att det hela handlar om det gravt individualiserade samhället där solidaritet är ett skällsord och där det är fult att behöva erkänna när man inte kan. När ekonomiska intressen gör att sjukvårdspersonal tvingas bort från patienterna för att de måste hålla ett orimligt tidsschema. När nerdragningar gör att det inte finns tid att hjälpa de som behöver hjälpas.

Jag vill aldrig bli gammal.

lördag 9 november 2013

Nionde november.

Grådasket glor med uttryckslös min mot henne när hon går genom dungen på väg mot jobbet. En tegelröd skolbyggnad, uppförd under det expansiva sextiotalet och som sedan dess blivit alltmer eftersatt. Hon tittar ner på skorna. Det sipprar in vatten genom sömmarna på högerfoten. Fan också.

Ellinore möter henne med en bibba papper.
"Du måste fixa de här åtgärdsprogrammen, Hanna", säger skolassistenten och lämpar över pappren i hennes famn. Hon nickar ett tack och kränger av sig jackan och stövlarna. Går genom korridoren, förbi matsalen och biblioteket. Sin vana trogen andas hon in bibliotekslukten och låter lugnet lägga sig inom henne. Stress redan före åtta, det brukar innebära kaos. Hon dumpar pappren på det milt sagt stökiga skrivbordet. Höstlovet har just passerat, och det känns oändligt långt till jul.

tisdag 5 november 2013

Skrivpuff - förlåt!

Nej, det kanske inte är dagens Skrivpuff-tema, men förlåt ändå.
Förlåt att jag inte kommenterar så flitigt, fastän jag tycker era verk är bra.
Förlåt att jag inte skriver så regelbundet.
Förlåt att jag skriver för kort och för långt och för spretigt.
Förlåt mig.
Men det är sån jag är.

söndag 3 november 2013

Där borta.

Ser du där borta?
Där, bredvid huset och träden?
Där står någon du saknar.
Det är jag.

lördag 26 oktober 2013

Det är vinter.

Det är vinter.
Han har ingenstans att sova.
Väntar på portar som öppnas.
Klockan närmar sig elva.
Det är hål i ena skon.
Händerna skiftar i samma nyans som de luggade fingervantarna.
Han hittar några burkar i en papperskorg.
Tankarna yr som snö i skallen.
Hem.
Varför skulle han gå hem?
Gradantalet sjunker.
Ett klickljud ekar mellan snövallarna. Elva B öppnas.
Det smäller i plåtfasaderna.
Han hasar upp för trapporna till vindsloftet.
Gräver i påsen.
Ett knallgrönt äpple och en macka från imorse.
Imorgon ska han gå till gamla regementet.
Studenter är slösaktiga.
Han masserar upp värmen i fötterna.
Sätter sig tillrätta.

torsdag 24 oktober 2013

I min saga

I min saga
Finns inga jävla prinsar och prinsessor

I min saga
Är den fattige kung

I min saga
Är våld utrotat

I min saga
Är pengar värda ingenting

I min saga
Bestämmer jag

I min saga
Är jag prinsessa

I min saga
Finns jag inte

måndag 21 oktober 2013

Klotter från dagen.

Ett övernattningsrum
Han spelar överlägsen
Hon spelar med
Tvåtakt
Fyrhändigt
Mångdubbelt

Författarens kommentar: Tänk att ett par meningar som dyker upp i huvudet kan leda till en dikt så rakt på sak, och sen visar det sig att texten blir mycket bättre utan just dem.

lördag 5 oktober 2013

Rädd.

- Jag är rädd att vi inte har din storlek inne just nu.
- Nähä, när får ni in den då?
- Aldrig.
- Nähä, varför inte?
- Vårt företag har en nollvision. Att radera alla size zero från klädhyllan. Gå upp i vikt så ska du se att vi kan hitta fina kläder åt dig.

Tänk om den här replikväxlingen vore på riktigt. Då skulle en inte behöva skämmas för att en är något bredare över baken än vad som är gängse standard. Eller åtminstone det ideal som pumpas ut från modefabrikerna idag. Det är inte bara klassklyftorna som ökar. Det gör även viktskillnaderna. Och ju mindre kläderna blir desto mer skam förknippar vi med att vara överviktig, fastän övervikt är ett relativt begrepp. Om en väger tio kilo "för mycket" så får en stämpeln fetto, om en väger tio kilo för lite så är en snygg och smal. Det kan vara lika jävligt att vara för smal som att vara för tjock, men skammen appliceras på den som är tjock. Åtminstone så länge klädstorlekarna krymper.

torsdag 3 oktober 2013

Fem ord på N.

Nusnäs
Nutid
Nicka
Närgången
Nedstiga

- Nästa Nusnäs, skrek den lösmynte busschauffören i mikrofonen och alla passagerare, som somnat strax innan de passerade Ludvika och därmed sovit tillräckligt länge för att bli alldeles skrynkliga, hoppade till. En tant på nedervåningen svor på att hon fått hjärtflimmer på kuppen. För att inte nicka till igen satte jag mig rakt och började knöla på mig jackan, något som kunde ses som en bedrift värdig ett cv med tanke på att mannen bredvid mig var makalöst närgången, sitt högljudda snarkande till trots.

måndag 30 september 2013

Befinna sig.

Jag befinner mig i ryggläge. Ett angenämt sådant, med Stefan ovanpå. Vi är rationella och undviker förskönande omskrivningar. Vi ligger med varandra regelbundet, när andan faller på. Inget knussel.

lördag 21 september 2013

Glädje. Kreativitet.

Musiken strömmar in i öronen och värmer ända ut i huden. Det är det här jag lever för. Att möta kreativa människor. Att se dem glittra. Att samla på dem. Minnen som katalogiseras och ordnas. Kärlek.

tisdag 17 september 2013

Önskan. Vädjan.

Om jag någon gång måste dö.
Låt det gå fort så jag inte förlorar min värdighet.
Att vara kopplad till slangar och påsar och inte kunna tala om hur jag mår.
Det är inte värdigt.
Att leva tills hjärnan går i baklås.
Det är inte värdigt.
Att sakta och obemärkt förtvina.
Det är inte värdigt.

Nej, låt mig få gå med buller och bång.
Och lämna spår efter mig.
Men låt mig hellre leva.

lördag 14 september 2013

Tomt.

Det ekar inne i huvudet. Ett stort tomrum. Orden har runnit ut, känslorna dränerats.

lördag 7 september 2013

Reträtt.

Jag är så oändligt trött på att backa. Backa och ta tillbaka.

Jag har sagt det förr. Jag äger mitt ord och jag äger rätten att uttrycka mig. Att ångra och retirera ligger inte i min natur. Jag ber mer än gärna om förlåtelse för det som skurit och sårat någon, men aldrig i livet att jag backar och viker undan, det är jag för värdefull för. Att backa är att förminska sig själv. Jag vägrar låta någon tvinga mig tillbaka. Jag har förtroende för mig själv, som det står i visan.

fredag 6 september 2013

Anteckna.

Skriver ner orden i all hast. Skyndar. Stavar fel. Suckar. Stryker ett streck. Knölar ihop papperet och börjar om. Varför måste det alltid ske i sista minuten?

torsdag 5 september 2013

Hinna.

En hinna av något obestämbart sveper över hans blick. Så nära att jag kan andas hans andetag. I en annan tid skulle vi ha funkat. Nu är vi tvingade att leva på några ynkliga timmar i mörker.

onsdag 4 september 2013

Dröm.

Jag vill inte prata om drömmar jag tycker om, för om jag inte pratar om dem så går de i uppfyllelse. Mardrömmar pratar jag gärna om. Dem vill jag aldrig behöva uppleva. Det blir därför lite kruxigt om jag upplever något magiskt, för då är det en dröm jag vill fortsätta leva. Och om det är något otäckt så önskar jag att jag drömde.

torsdag 22 augusti 2013

Låg prio.

Ibland är det mycket. Ibland är det lite. Nu är det mycket och jag hinner inte med.

lördag 17 augusti 2013

Till min K. familj om jag har någon kvar.

Jag ber om förlåtelse
för att jag måste jobba igen
och igen
och igen
Och jag sörjer att jag inte kan vara
den där sprudlande glada
föräldern

Ni får stå ut med att jag
sitter med papper och penna
Kväll efter
Kväll efter
Kväll
Att maten blir sen och bränd
Eller inte hinns med

Jag hinner inte hämta på dagis
Eller skjutsa på
Hockeyn
Fotbollen
Simningen
Och ridningen

Och jag får telefonsamtal
från föräldrar
Om småsaker
som görs stora
Om prov som missats
Om orättvisor
Om ditt och datt
Och jag kan därför inte vara helt
Närvarande

Jag hoppas, kära familj,
att ni har överseende
och att ni hjälper mig ro iland
den här skutan
För jag är ledig varje helg
och då kan vi hitta på nåt kul
Men inte i stan för där finns så många elever jag känner som kan tycka att jag gör intrång på deras privata sfär
Vi kan åka till grannkommunerna och turista
och jag älskar er
Om ni står ut med mig
så blir jag glad.

Vänliga hälsningar från en lärarförälder.

onsdag 14 augusti 2013

Bilder för inspiration.

Har varit på kickoff med jobbet och det var fantastiskt, skrivmässigt också. Därför vill jag bjuda på några bilder som kanske kunde inspirera. Jag föreslår också en utmaning: alt1) för dig med smartphone: ta det femtonde fotot i fotorullen och skriv nåt utifrån det. 2) för dig med fotoalbum: blunda och slå upp en sida i ett av dina album, skriv nåt utifrån det.

tisdag 13 augusti 2013

Får jag ge ett tips?

Ta valfri textrad från Ola Magnells Kliff. Skriv vidare med egna ord.

Låten är grymt bra.

Kladd.

Har ägnat en skön halvtimme åt att skriva, bara skriva. Befinner mig på konferens och är helt barnfri. Trodde inte det skulle vara så skönt. Men helst vill jag bara vara ifred och inte vara social, jag kom ju in i världens flöde...:)

måndag 12 augusti 2013

Väg.

Det kan vara svårt att välja den rätta vägen. Särskilt om den väg man tänkt ta är översvämmad.
Fotot är taget av undertecknad, igår i Söderhamn. Det hade visst regnat lite.

Hemväg.

Nu! Kom jag på vad en novell i min samling ska heta! Tack Grå Papegoja och Skrivpuff för den!!

Ska även fila lite på den och försöka länga den. Fan vad glad jag blev nu!

lördag 10 augusti 2013

Fel.

Den där känslan. När livet ger dig citroner. Önska dig en Citroën. Det kunde ju vara så att livet hade dyslexi. Och nästa gång kommer det en citrongul Citroën. En citron kommer sällan ensam menar jag.

Hamna snett.

Är inte det värsta som finns
När fel sak hamnar på fel plats?
Svamp exempelvis.
Eller mask.
Mask ska bo i jorden.
Inte i rumpan på katten.
Svamp är gott.
Men den som växer mellan tårna
Vill jag inte stuva.
Men värst av allt som hamnar fel
Är troskanter.
Har du någon gång gått på stan
Med obekväma underkläder
Så vet du vad jag menar.

Jag ska skriva godnattsagor för barn.

Det är så himla spännande att berätta sagor. Sonen älskar när lillnallen berättar en saga innan han somnar, och ibland blir det om prinsar och prinsessor och ibland blir det om nåt annat. Så nu ska jag se till att komma ihåg och skriva ner dem när jag berättat. Det kan ju vara av intresse för fler barn.

fredag 9 augusti 2013

Godnattsaga.

Det var en gång en stor stor drake som bodde på en ö. Han hade sån förfärlig tandvärk och letade efter någon som kunde hjälpa honom. Då hittade han ett slott med en prinsessa i, men hon blev rädd när han kom in genom fönstret. Men Draken berättade att han hade bitit i en sten, och han lovade dyrt och heligt att inte göra någon illa, men han behövde prinsessans hjälp att få komma till tandläkaren. Prinsessan tog Draken till sin egen tandläkare. Tandläkaren blev rädd och svimmade när Draken tittade in genom fönstret.

 När han vaknade till fann han prinsessan i sin tandläkarstol och Draken som lekte att han undersökte henne. Draken förklarade för tandläkaren att han hade bitit i en sten och bad om att få bli undersökt. Tandläkaren blev rädd men prinsessan lovade att inget skulle hända, och Draken sa att han ändå bara åt rödkål.

Tandläkaren tog en stege och klättrade upp för att kunna se ordentligt i drakens mun. Draken gapade duktigt. Men så började han hosta, för han var ju lite förkyld också, och då blev tandläkaren rädd igen. Då lovade Draken än en gång att inte göra illa tandläkaren, och tandläkaren berättade att det satt en sten mellan två tänder och att han behövde ett spett för att ta bort den. Prinsessan hämtade ett spett och tandläkaren klättrade in i drakens mun och bände bort stenen. Sen gick Draken och prinsessan hem och spelade yatzy.

onsdag 7 augusti 2013

Tillstånd.

Jag är fortfarande arg.
Hon har förstört allt med sitt tjat.
Det är ingen ordning.
Hon den där semestermänniskan.
Jag hoppas innerligt att hon försvinner.
För den delen av mig själv tycker jag inte om.

måndag 5 augusti 2013

Min historia.

Jag äger mitt ord.
Om så inget annat.
Jag har makten i mitt språk.
Om så inget annat.

söndag 4 augusti 2013

Bygga broar och förändra världen.

Jag vet inget annat yrke som har så många beståndsdelar och facetter. Läraryrket är fantastiskt på många sätt. Men jag undrar om det kan vara möjligt att som de sagt mig "bygga broar till kunskap" och "förändra världen" samtidigt som man ska göra ett administrativt hästjobb och utan någon som helst metodik (för den tog man bort från utbildningen...) och med enstaka timmar planeringstid hinna förbereda lektionerna. Och vara kompis och förälder och kurator och surkärring och psykolog och städare och kontrollant och  polis och skolsyster och häxa och idiot och alla andra underbara roller som man får ta under en dag.

Jag älskar att vara lärare och få möta elever och jobba med det jag älskar mest av icke-familjerelaterade ting: språk och litteratur, men ibland kan jag tänka att livet som lagerråtta är betydligt enklare. Inga broar att bygga, inga blanketter att fylla i och inget krångel med myndigheter och instanser för att anmäla något man tycker måste upp i ljuset.

Men jag är nog en sjujävla bra brobyggare, och jag älskar att se när en bro bär och någon smyger sig in i ny kunskap.

lördag 3 augusti 2013

Sen.

Om inte nu fanns
Så skulle ordet
SEN
Vara
Verkningslöst.

Därför
Är det bättre att leva nu
Och inte vänta på ett
SEN
Som aldrig kommer.

fredag 2 augusti 2013

Konstaterande.

Jag trodde inte jag skulle behöva skriva följande. Trodde att det var självklart. Men korkat folk finns det gott om. (Irriterad!)

JAG SKRIVER INTE SANT. JAG SKRIVER SANNOLIKT.

Fostra.

Om man sätter ett barn till världen, gubevars ännu fler, så måste man vara medveten om alla krav som plötsligt ställs på en som förälder. Man får aldrig svika. Aldrig svika sitt barn. Nu menar jag inte rent logiska nekanden, som exempelvis att säga nej till glass i affären. Nej, jag syftar på vikten av att lära barnet respekt och därmed också visa detsamma. Att visa tillit och framför allt ge barnet kärlek.

Det här kan tyckas enkelt men det finns många som inte verkar fatta. Som ligger och sen inte tar ansvar. Som glömmer fostra och rusta barnet för framtiden.

torsdag 1 augusti 2013

Att orka.

"Tjugotvååring hoppade framför tåget".
En tjugotvåårig man hoppade på lördagseftermiddagen ner på spåret vid pendeltågstationen i Solna. Vittnen säger till Nyhetsavisan att han såg jäktad ut och sen bara klättrat upp på räcket och hoppat ner framför ett Arlandatåg. Polisen är än så länge förtegen om händelsen, som i dagsläget betraktas som självmord.

***

I samma stund som jag avslutat notistexten och lämnat den för redigering slog det mig att det verkade ganska genomtänkt. Ett snabbt slut mot ett snabbt tåg. Värdigt vete tusan, men snabbt i alla fall. Jag avskydde att skriva notiser, precis som så många av mina kollegor också gjorde, och de kvällar jag satt vid desken och häckade och höll på att törsta ihjäl efter kaffe, som den här kvällen, de var värst. Sitta och kludda och inte riskera att vinna nåt Stort Journalistpris. Och så går nån och tar sig av daga bara sådär utan strid.

söndag 28 juli 2013

lördag 27 juli 2013

Far ända in i baljan.

Och vi for. En morgon satte vi oss i bilen och pruttade genom landskap efter landskap och strax utanför Katrineholm packade bränslepumpen och gick hädan. Jonas slet förgäves upp huven och drog i några kablar och hällde kallvatten över själva motorn, vilket fick till följd ett tjockt dimmoln som puffade upp bakom plåten.  Jag valde att inte börja tjafsa redan, men humöret på min käre äkta hälft singlade till marken och grävde ner sig i asfalten och hela vägen till verkstaden i bärgningsbilen satt han och svor med vitnade knogar.

fredag 26 juli 2013

Fyllig.

Jag hade svårt att koncentrera mig på hennes lektioner. Hennes bröst var enorma, tunga och svällande utan att vara så yppiga som underklädesmodellernas byster retuscherades till. Att hon var smart gjorde det hela ännu mer komplicerat, och att sitta timvis och diskutera litteratur med blicken rakt in i hennes urringning gjorde mig upphetsat generad. Det var inget jag pratade högt om, och jag försökte ta mig fram till tentan i modern dramatik genom att stressläsa alla texter flera gånger och lyssna på inspelade föreläsningar eftersom hjärnaktiviteten flöt iväg ut i blodomloppet i samma stund som hon låste upp vindsvåningen och vi klampade in.

- Johan, du lyssnar ju inte.
- Va?
Mina kurskamrater iakttog mig med irritation medan hon repeterade huvuddragen i något expressionistiskt skitdrama och när hon var klar hummade jag för att bekräfta att jag hört henne. Blicken dalade långsamt och för att lugna ner mig lät jag den fortsätta ner i Litteraturen i Sverige.

torsdag 25 juli 2013

Reglera.

Här skulle det skrivas text. Men läs hellre föregående inlägg som reglerar mina kvällar.

tisdag 23 juli 2013

Kvällsrutiner.

Nattinatti, krama pappa. Nu ska vi sova. Kom så går vi. Ja, nallen också, kom kom. Kryp upp i sängen nu älskling, och pussa totton också, ja, titta totton sover redan. Ja, pussa nallen också ja. Och lilla nallen också. Och, jaså, ska mamma pussa nallen? Och lilla nallen. Och totton. Lägg dig och sov nu, så sjunger jag en sång. Bäbävitalammhardu nej, du har inte bajs i blöjan vännen, lägg dig nu. Jajakära nej, lägg dig ner, jagharsäckenfullhelgdags ja, pussa nallen du, försök sova. Åtfarochsöndagskjolåt DU FÅR INTE HOPPA I SÄNGEN, lägg dig ner ochtvåparstrumporåtlillelillebror. Nej, du får inte nypas, det gör ont på mamma, var snäll och sov nu. Ja, pussas lillnallen och totton, vad fint. Sov nu hjärtat. Nej, lägg dig ne-KOMTILLBAKAOCHLÄGGDIG! Vi ska sova nu, kom hit!

måndag 22 juli 2013

Drick.

Drick, sa hon. Och jag drack. Sen föll jag ner i färgregn och neonskimmer. Jag sjöng halva sånger i en trätrumma och hörde klangen från en förzinkad vattenpuss slå tillbaka mot mina öron. Jag la mig ner i het sand och rullade tills jag fick rivmärken. Sången blev högre och högre och jag njöt av att stå mitt i kalejdoskopet och fördubblas, klädd i inget och paljetter.

Det var nära ögat, sa doktorn när han kom på ronden. Du har fått i dig en riktig häxblandning, tycks det, och det kunde ha gått illa.

lördag 20 juli 2013

Kedja.

En tankekedja.
Frihet
Ansvar
Ansvarig
Oansvarig
Ung och dum
Egocentrisk
Tonåring
Komplex
Skam
Smärta
Hjärta
Hjärna
Tänka
Drömma
Vaken
Naken
Baken
(Nej, nu spårade det ur)
Tåg
Signal
Telefon
Smart
Intelligent
Lekfull
Kattunge

Från frihet till kattunge på tre minuter.

Gå.

Det är nyttigt att gå. Att välja bort bil och bekväma färdmedel. Att använda apostlahästarna, som mamma alltid sa. Så när jag kravlade mig ur hans säng, han som jag inte brytt mig om namnet på men som igår hade verkat som det bästa alternativet bland ofantligt många dåliga, kände jag att benen behövde en promenad. Resten av kroppen med kanske, jag iddes inte känna efter så noga, visste bara att det som varit inatt var ämnat för natten, inte att ägna dagen åt.

Jo, visst hade hans händer varit perfekta, med synliga senor och vener, en arbetares händer, och visst hade hans mage varit perfekt, solbränd efter många dagars snickeriarbete (som han berättat innan) och utan behåring (som jag vill ha det), men jag ville ändå inte ägna honom mer tid än nödvändigt (tre timmar var lagom, färre hade varit en besvikelse, fler en ännu större, och med fler krav på uppoffringar). Jag hade bättre saker för mig idag. Definitivt. Jag stängde dörren och lämnade natten och gick ut till en ny dag.

fredag 19 juli 2013

Skrivpuff om strand.

Iakttagelse.
Vassa skärvor.
Solhet sand.
Människor.
Lekande barn.
Hjärtat smälter.
Så plötsligt.
En lös hund.
Stor, brun.
Tuggar fradga.
Biter.
Så var sommaren slut.

torsdag 18 juli 2013

Skrivpuff om mögel.

Det luktade unket i vår källare.
Vi rev ut och bröt bort golv och väggar.
Och gjorde stora fynd.
Tidningen Land från 1985. Time Magazine från -79.
En halv bibel.
Och två stora mögelrosor.

måndag 24 juni 2013

Fröken bredvid.

Ni har säkert sett mig många gånger. Jag är hon som står bredvid den snygga tjejen i baren. Hon som dansar lite för fult och stelt, lite på sidan om, i marginalen mellan utanför och populär.

Det började redan på lågstadiet när vi lekte prinsessor och prinsar. Jag fick vara den lite fulare systern, hon som fick nöja sig med den lite fulare prinsen, men som i hemlighet drömde om att få klättra upp på klätterställningens tak och hålla den fagre prinsens hand. Detta fortsatte långt in i högstadiet. Ja, inte att klättra på rangliga tak, men den ständiga suktan efter att få vara med. Inte bara stå bredvid.

onsdag 19 juni 2013

Skrivtorka råder.

Jag får inte fason på orden. De vill inte åt samma håll som jag. De vill inte alls just nu. Jag har idéer och tänker skriva för att medverka i en antologi genom min förening, Föreningen Arbetarskrivare, men den text jag skrivit nu senast blev platt...

måndag 27 maj 2013

Att fira eller inte fira.

Jag tycker verkligen inte om att fira. Alla typer av firning är per definition meningslösa. Äta tårta tills man storknar och sen ta en bit till baraföratt. Men jag vill väldigt gärna ha sympatier och gratulationshälsningar.

söndag 26 maj 2013

Om blomsterbud.

Det händer sällan att det kommer nån med blommor till mig nuförtiden. Sen man blev ett såattsäga rekorderligt fruntimmer. Men det finns inget finare än när ens barn kommer med en tuss maskrosor och säger MaMa, och ger mig en smällpuss.

lördag 25 maj 2013

Chefen

Han är en framgångsrik företagare
Syns ofta i media
Gillar rampljuset
Är bra på det han gör
Vilket också innefattar att förföra sin personal
Löneförmån kan tyckas
Men arton års underhåll
Blir rätt mycket pengar
Med tanke på att han sått mycket vildhavre.

onsdag 22 maj 2013

Du vet.

Du vet
Och jag vet
Fast vi säger ingenting
Istället tittar jag
På droppställningen
Och gråter

måndag 13 maj 2013

Öken.

Torr och dammig
Står jag där
Som en öken
Utan synligt liv
Där jag står
Inte en oas
Inte en sanddyn
Bara het sand.

torsdag 9 maj 2013

Alla får barn.

Alla får barn
Alla är så äckligt lyckliga
Bebislyckliga
Någon får akutsnitt
Men bebisen mår bra och halleluja

Alla får barn
Och klagar lyxproblem

Alla får barn
Alla är fnissigt nyförälskade
och klappar Den Gravida Kvinnan
på magen

Alla får barn
Alla privilegierade

Alla får barn
Utom den som mist sitt.
Utom den som är olycklig.
Utom den som står utanför.

onsdag 1 maj 2013

Framtidstro.

Somliga säger "vi lever i evighet". Det måste vara den mest destruktiva fras jag kan komma på. Vem vill leva för evigt? Vem vill älska för evigt. Och förresten, vem lever egentligen för evigt? En evighet är vi oövervinneliga. För evigt unga sägs vi också önska att vi är eller vore.

Nu ska jag sluta vara postmodern. Jag ska återgå till min stickning och sticka in sticklingar så stickor och strån ryker. Jag ska linda in alla tankar i sin linda. Jag ska låta mina tankar svindla.

Skolan.

Freja sitter som vanligt ensam och äter lunch. Lite längre bort sitter Tanja och hennes gäng. De skrattar högt och tittar ogenerat på Freja. Hon är van. Varje dag får hon höra att hon är fet och att ingen kille nånsin vill ha henne. Varje dag får hon knuffar och blickar från tjejerna i klassen. Varje dag går hon hem och kör fingrarna i halsen. Det lindrar åtminstone en stund.

- Kolla fet-Freja! Hon tuggar med munnen öppen!
- Öh, Freja, njut av korven, det är den enda du får!
- Men snälla, kan ingen ge henne ett smakråd, de där kläderna är så yesterday.

Hon ställer sig på vågen varje morgon. Imorse stod den på 61 kilo. 61 fula feta fläskiga jävla kilon som hon bara vill skära bort.

söndag 28 april 2013

Förlossning.

Alla sa att man glömmer smärtan på en gång. Att man vill göra det igen och igen. Att det blir som ett beroende. Men jag är nöjd med en. Tatuering alltså.

onsdag 24 april 2013

Nakenhet.

Ett blottat bröst, snabba flyktiga rörelser och hud som knottrar sig. Mer behövs inte för att vi ska förstå vad de gör därinne, bakom gardinerna i lägenheten med den blaffiga fondväggen. De glömmer att skyla sig fullt ut. Eller om de lämnar öppet medvetet.

fredag 12 april 2013

Jag blir galen!

Röv. Det är så jag känner det. Jag får ingen tid alls att skriva, men passa upp på man och barn ska jag visst göra för jämnan. Ge mig tid! Tid att skapa och skriva. Tid att läsa och formulera om, skriva om, korrigera, skapa, modellera och fabulera. Ge mig det i trettioårspresent tack.

tisdag 9 april 2013

Om öppna slut.

Jag gillar öppna slut. Det får en att bli sådär lagom frustrerad, och skapar onekligen bilder i huvudet på en. Därför blir det ofta till synes ofärdiga texter...

söndag 7 april 2013

Uppkört.

Man ska få ner en femma mellan hjulspåren i däcket tills kanten på pengen försvinner. Hjulet bör därför undersökas med jämna mellanrum så att bilen klarar besiktningen. Ett par gånger har min gamla Opel falerat på denna punkt. Ända sedan jag sladdade upp grussprut över hela halkbanan, vilket ledde till århundradets raseriutbrott hos Instruktören, kan kunskapen rörande mönster sägas vara känd för undertecknad.

Varför svaret på frågan blev fel och Kugg-Bertil strök över mitt namn på uppkörningen har jag ingen aning om. Men tanten som låg tvärs över huven på bilen kan ha gjort att mitt fokus var en smula otydligt.

lördag 6 april 2013

Grensle. (Småerotisk eller rentav vulgär.)

Blickar som spelar med varandra. Ett högt spel. Hon är tydlig. Talar om att innan kvällen är slut kommer hon att ha lagt honom ner och grenslat honom. Han kontrar med att skylla på alkoholen och dess inverkan på honom, men hans röst hörs bara i hans eget huvud. Istället fyller hennes närvaro och självförtroende upp även honom och han vacklar i beslutsamhet. Hon är inte bra för honom. Hon är ett gift och han vill komma åt ruset samtidigt som han vet att eftersmaken är sträv och inte betalar sig.

Han tar ett varv runt i lokalen. Ölen värms till behagligt ljummen i hans hand. Hon följer honom med sina skarpa blickar och läser av varje steg och varje gest. Hon avstår bestämt från avec och snittar och när han avviker från sin bana runt rummet gör hon sitt drag. En snabb sorti ut i korridoren. Inget onödigt prat, bara fokus. Han hinner inte ens vända sig om förrän hon omfamnar honom. Hennes mjuka hud kittlar honom och han fryser i position. Låter henne styra in honom i närmaste rum, hon sätter ner honom i en stol och kysser honom med våta varma läppar. Han nuddar med tungspetsen mot hennes underläpp och hon backar. Knäpper upp klänningen och rullar snabbt av sig strumpbyxorna. Lutar sig fram över honom och knäpper upp hans kavaj.

Han tittar rakt in i hennes ögon. Ser lust och begär, och när klänningen faller till golvet hårdnar han och viker undan med blicken. Hon ser hans protester som bleknar i takt med att hon rör sig mot honom. Han harklar sig och hon trycker munnen mot hans för att tysta honom. Sätter sig i hans knä och ser till att skjortan glider av och när hon efter en halv evighet öppnar hans gylf är han alldeles nära att komma av överraskning.

lördag 30 mars 2013

Tankar.

Man kan inte skriva om kärlek om man aldrig varit kär. Man kan inte skriva om passion om man inte är passionerad. Man kan inte skriva om tonåren om man aldrig gjort nåt pinsamt, förlorat oskulden, inte förlorat oskulden, varit idolkär, hatat sina föräldrar, skämts för sina föräldrar, saknat sina föräldrar, gråtit för kärleks skull, dumpat någon, blivit dumpad, kysst någon första gången, aldrig blivit kysst, tänkt att man hatar livet och lika gärna kunde dö, sovit över hos en kompis, aldrig blivit vald på idrotten eller rasten när de andra spelade innebandy. Man kan inte skriva om livet om man inte fångar dagen.

söndag 24 mars 2013

Kaprifoldoft

Om man släpper en fis under täcket och sen luktar, och det luktar kaprifol, då är det förmodligen rent önsketänkande.

torsdag 21 mars 2013

Också en olycka.

Jag kan inte förstå det. Vad firmafester gör med folk. Plötsligt droppar några av, några tar en spa-behandling och någon skrävlar om sin egen storhet. Ytterligare några faller pladask på sin egen kåthet och struntar i fru och barn.

onsdag 20 mars 2013

Länk. Länktar.

http://gilgamesh.blogg.se/2010/february/dagens-1.html#comment

Irish soda bread.

Gårdagens puff fick mig att längta. Så jag läser Sheila O'Flanagan och bakar Soda Bread.

tisdag 19 mars 2013

Smaragdön

Jag sitter på bussen från Limerick och äter landskapet med ögonen. Det gröna och smutsgula blandas över hedarna och löshästarna strövar fritt bland husen. Det är min sista dag på Irland och jag sörjer.

Bussen glider in i Nenagh och butiksfönstren blänger hålögt på mig. En tidsmarkör över finanskris och arbetslöshet. Pastellfärgade fasader som vittrar sönder bit för bit. En historia som målats över med grälla färger men som med tiden rullas upp.

Jag ångrar att jag inte besökte det gamla Magdalenatvätteriet i Limerick, detta katolikens kvinnoförtryck och patriarkala maktmissbruk. Idag är det en konstskola. Ett märkligt men kanhända naturligt sätt att skyla över det förflutna.

Jag sitter längst fram i bussen på väg mot Dublin och tänker på gårdagskvällen, då vi drack alldeles för många Guinness och sjöng Hallelujah. (Jo, han återkommer, den gode Leonard.) Hur Frank från Rwanda rökte på i köket och hur Niamh och Muiris, irländarna, bedrev icke-katolsk låt säga verksamhet, hur Judith och Liz, Ungern och Österrike, lagade vegetarisk sushi och hur jag stod där mitt i mångkulturen utan något särskilt att bidra med.

Det är snart St. Patrick's Day och krimskramsbutikerna dräller av pysslingar och fyrklövrar. Jag läser böcker om gamla Irland och fattigdom och elände, och jag slås av hur lite landet egentligen förändrats sen Yeats dagar. Och ändå vunnit självständighet från Storbritannien och ett eget parlament och regeringsskick. Men fattigdom och kulturbevarande är två starka krafter som håller ön i ett hårt grepp. Travellers kör i galopp med sina hästar på asfaltsvägarna, det ligger skräp överallt och trots att jag är glad över att få komma hem är jag mycket ledsen över att lämna smaragdön. Men jag vet att jag en dag kommer återvända.

söndag 17 mars 2013

Trött.

Hon var trött på att alltid tvingas lyssna på folks ämliga och ömkliga små sorger. "Jaså, tant Frideborg tyckte om sina små pudlar och farbror Östen var lagd åt "fel" håll säger du. Det ger jag blanka fan i." Hon borde verkligen leta nytt jobb. Att Edin dreglade som en överviktig boxer så fort han såg henne, och det utan att dölja för frun att han anställt henne som en sorts mänskligt erektionsmedel, gjorde henne både arg och äcklad.

Dyrkan.

Man måste ta ställning. Alltid. Annars är man utanför. Rött eller blått, vanilj eller choklad, Elvis eller Tommy Steele, öst eller väst. Om jag skulle säga i fikarummet att jag tycker om orange, jordgubb, Barry Manilow och nordnordost så är jag för alltid dömd att vara en laglös. Som Perra Städ eller Karina med K.

lördag 16 mars 2013

Du.

Du förför mig till de inledande takterna av Cohens "Hallelujah" och den mjukt manliga rösten från stereon blandas med din närvaro, din kropp och dina händer. Och min hjärna slutar påpassligt nog fungera.

fredag 15 mars 2013

Förälskelse.

Läkaren säger att alla värden är bra. Hon har undersökt mig på alla tänkbara sätt. Ändå rusar mitt hjärta hela tiden. Jag rodnar så jag får utslag. Jag biter naglarna blodiga. Magen drar ihop sig så jag nästan mår illa. Så fort jag ser dig. Jag vågar inte ens säga hej för jag är rädd att rösten inte bär. Men hela din uppenbarelse får mig att tappa fattningen.

In writing process and progress.

Jajamen, nu har jag kommit igång igen med storyn jag pillar med. Blir i ärlighetens namn lite trött på mig själv som startar nya projekt innan gamla är avslutade, men nu känner jag att jag har en bra story och då vill jag fasenimej bygga nåt på den. Så nu är en scen nästan klar och en annan, tidig scen, påbörjad. Heja Sanna!

onsdag 13 mars 2013

Nära.

Jag vill
Vara nära
Så nära
Såhär nära

Nära dig

På flera sätt.

söndag 10 mars 2013

Så illa tvingad.

Jag har hållit mig undan alla sociala och emotionella tillställningar eftersom jag har så svårt att skärma av. Jag kan inte vara trevlig mot flera samtidigt och jag klarar inte av att bli åsidosatt hur som helst. Därför fanns det många ursäkter till att tacka nej när inbjudan kom. Möhippan skulle hållas på nån kursgård i Värmland och den blivande bruden skulle inte få veta något i förväg. Jag blev dock en aning fundersam när det inte fanns vare sig avsändare eller avsett brudpar för vilka möhippa och antagligen också svensexa skulle arrangeras.

Jag hade alltså inget annat val än att acceptera inbjudan. Tursamt nog förträngde jag hela schabraket ända tills det två veckor innan möhippan skulle äga rum damp ner ett kuvert innehållande en enkel tågbiljett med avsett datum och direktiv om plats. Jag suckade och satte biljetten på kylskåpet. Fortfarande utan minsta hum om vem av mina vänner som tänkte gänga sig, och jag hade inte heller fört det hela på tal under vare sig krogrundan med Mary eller de många långa hundpromenaderna med Jossan. De var annars mina säkra kort när det handlade om skvaller. Jag hade inte pratat med Olle om det heller, vi var för upptagna med att sakna varandra och samtalen handlade därför mer om att jag ville att han skulle komma hem och att han ville förklara hur viktigt jobbet var och att han måste stanna i Dublin året ut.
- Du vet, vännen, jag måste stå till svars för alla fel de gjort förut, all support de inte haft till webbhotellen och när servrarna packar och
- Jo, men ändå. Det är ensamt här i sängen...
- Skulle ju hellre ha legat hos dig än en timmes tidsskillnad bort, det vet du.
Samtalen som alltid avslutades med en godnattpuss genom luren hade onekligen länge känts urvattnade, och Olle kände förmodligen av min illa dolda irritation över det.

Ja, med packad väska stod jag så på perrongen och gjorde mig beredd att åka. Jag hade varit in en sväng på Systembolaget innan och köpt några cider, en flaska fint vin och lite halvkrystat självförtroende, och nu kluckade väskan över alla ojämnheter och påminde mig om att jag var på väg att äntra otryggt område.

Tåget sprängde sig fram genom skogar och fält och jag kände pulsen stiga något. När det saktade in hade något blivit mycket och jag försökte tänka på saker utan känslomässig laddning. Tankekedjan löpte från köttbullar till rymdsonder till måndagens verksamhetsmöte med jobbet och med några korta tankar om blixthalka, skillnaden i smak mellan gula och gröna ärtor lyckades jag förtränga allt vad möhippa nu hette. En gul bil med en liten rar dam i kom och hämtade mig. Efter utbytta artighetsfraser förde hon mig under tystnad till den stora gula herrgården. Mary, Jossan, Elina och Frida mötte upp på grusgången.
- Vilken jäkla resa!
- Ja Gud ja, helt sjukt lång, men Milla, det är så värt det. Vi ska bubbla och babbla ikväll, sista natten med gänget.
- Vem av er är det som
- Åh, vi tar allt när vi kommit in, packat upp och supit ner oss, skrattade Mary med sin brittiskklingande accent.

fredag 8 mars 2013

Politik.

Inflation i alla speciella dagar som måste firas.
Om vi betraktar internationella kvinnodagen som en dag som alla andra så kommer jämställdheten aldrig uppnås.
Upp kvinnor uti alla stater!
Vi måste se varandra som medmänniskor och sträva efter rättvisa. Men om kvinnodagen ska firas i en tidsålder som tvingar fram firanden av andra dagar så försvinner syftet. För kommersen skapar hittepå-firanden av kanelbullar, ostkaka, falukorv och fan vet, och det förtar hela poängen om gemene man bara tröttnar på att uppmärksamma det som är viktigt.

Tack för mig.

torsdag 7 mars 2013

Konstaterande.

När man mår som ett utskitet äppelmos ter sig skidskyttar och andra atleter övermänskliga, galna knäppgökar.

onsdag 6 mars 2013

Hur det kan vara för många när det bara är två.

Jag kliver som vanligt om söndagarna på Mittlinjen-tåget på Sundsvalls centralstation och pappa vinkar av på den isiga perrongen. Jag sätter mig i tågets färdriktning och plockar upp en bok. Håll hästen frisk. Hur äckligt det än är att titta på öppna sår och blodmaskangrepp på föl eller en häst som fått en påle genom bogen så fascinerar det mig att läsa om. Jag noterar endast i ytterkanten av periferin att en man sitter för sig själv några säten längre fram i vagnen. Jag ska inte kliva av i Nälden utan i Trångsviken och därför är jag mer fokuserad på Stefan än på såväl hästsjukdomar som pratande farbröder. Stefan, som luktar så gott och som är grymt vältränad. Som har en märkbar men mjuk jämtländsk dialekt. Som är så snygg så jag dör.

- nästa station Stöde, Stöde.
Mannen framför mig reser sig hastigt och börjar gå omkring till synes planlöst i vagnen. Han mumlar högt men ohörbart och huvudet svänger omkring. Jag släpper alla tankar på nattliga aktiviteter och kryper så långt in i jackan jag kan. Gubben är uppenbart skum. Tåget rullar vidare och han sätter sig ett ögonblick, två stolar ifrån mig. Sakta vänder han på huvudet och tittar åt mitt håll. Hans orakade ansikte har ett på samma gång upprört och uttryckslöst uttryck och han drämmer in högernäven i stolen framför, reser sig än en gång och lämnar vagnen. Jag sitter så still jag kan och stoppar ner boken i väskan igen. Tåget rullar in på nästa anhalt.
- Torpshammar, nästa Torpshammar. Här kommer vi bli stående en stund för tågmöte.
Mannen klampar in genom dörren, skrattar högt så det knyter sig i öronen på mig. Han sätter sig ner, nu direkt bakom mitt säte, och kör in knäna i ryggstödet.
- Dom ska få dom jävlarna, hör jag honom få fram medan han fortsätter skratta kontrollerat.

Två poliser kommer in i vagnen, fiskar resolut upp gubben och bär ut honom. Konduktören kommer in i vagnen.
- Hur är det med dig? Allt lugnt?
- Jo.
- Du vet, säger han faderligt och medlidsamt, han var ingen bra person att åka tåg med.
Jag överväger att spela på att han gjort nåt dumt, men nickar trött.
- Ja, nu rullar vi vidare, säger konduktören hurtigt och vänder tillbaka.

tisdag 5 mars 2013

Bekantskap.

Jag tycker om det. Det där första embryot till en ny text. När figurerna bara dyker upp i huvudet. Innan jag känner dem ordentligt. Innan de börjar driva med mig. När de bara är blyga bekantskaper utan egen vilja. När scenen är ett trångt rum utan fönster, och innan platsen öppnar upp sig och blir stor och ogreppbar. Det är som att vara nykär.

måndag 4 mars 2013

Marskatt.

Hon stryker sig utefter hans kropp, mjuk och målmedveten. Vill att han rör henne, bara han nuddar henne kommer hon explodera i alla himlens färger. Han reagerar knappt på hennes inviter utan håller stadigt i tv-dosan och bläddrar förstrött mellan tennis och nyheter. Väljer till slut Eurosports snookersändning. Små röda bollar som stöts in i hål. I hennes värld blir den mest platoniska företeelse laddad med sex och hon vill ha honom ännu mer. Solen har gjort sitt och förlett henne att tro att det är vår och med våren har hon alltid förknippat parningssäsong. Löpska tikar och kattor, högbrunstiga märrar och så hon själv. Som till och med vill ha honom om han så fått på sig full lagårdsmundering. Det är ändå bara kläder som ska av, tänker hon och pillar ner handen under hans byxlinning.
- Men snälla Milla, suckar han. Jag är inte på humör.

söndag 3 mars 2013

Nattgråt.

Du gnyr till och strax är du vaken. Fast du är ändå inte så vaken att du registrerar mig eller din pappa, nej, i din värld är du liten och ensam. Du sätter dig upp och gnuggar ögonen, gråter högt och med all sorg din lilla kropp kan uppbåda. För dig är otryggheten det värsta. Jag lägger min hand på din rygg. Tänk att jag ännu täcker merparten av ryggen med min hand, och ändå känns du större för varje dag som går. Du hulkar till och andas lugnare. Snart sover du igen.

lördag 2 mars 2013

Nu jäklar!

Planterar frön i storyn om Sanna, här ska skapas! Det hjälper att titta på crappy chick flick!

fredag 1 mars 2013

torsdag 28 februari 2013

Påstående.

Alla män tycker om att bli försmådda ibland. (Ja, jag vet, jag travesterar Pride and Prejudice.) det ökar deras charm och lust och deras ego blir mer ödmjukt och inte så stolt och högmodigt som en man som aldrig möter motstånd.

Mysterier.

Vi kan välja att betrakta allt som händer som en del i det postmoderna och destruktiva samhället. Är man minsta lilla obekväm så äger vissa rätten till ens existens mer än man själv. Minns inget från mordnatten, jag var bara tvä år, men visst hände det där och då något som skapats som ett ställningstagande men där rädsla och terror tagit för stora skamgrepp på folk.

onsdag 27 februari 2013

Resultat.

De sitter där, lärarjävlarna, och pratar. Tomt prat, vi kämpar så mycket för dig blä blä. Och sen slänger de ur sig att det är dags att jag börjar skärpa mig, prestera och utföra uppgifter som de kastar åt en som om man vore en varg som ingen vågar ta i men som de till varje pris måste övergöda. Pratar om piska och morot, och hur de vill att jag ska jobba. Som om jag tänkte jobba alls. Skiterire.

söndag 24 februari 2013

En krönika om lyx.

Det ligger nåt i uttrycket att det är godare att äta gröt tillsammans än oxfilé ensam. Samtidigt har jag noterar en tydlig trend bland mina bekanta: att köra fredagsmys 2.0 och fotografera sin parmaskinka-lindade smörfrästa sparris och egenhändigt hopsvängd bearnaisesås och till det en potatiskaka som är utstansad med pepparkaksmått. Jag äter hellre pölsa än tvingar i mig mat som är finare än en hel Nobelmiddag, om det innebär att jag måste stå för tillredning och förtäring. På samma vis ser jag mina väninnor packa in sig i lera och ligga och pressa för att ha preppat brännan i god tid. Ja, solarium är hopplöst ute, men folie och en balkong med förmiddagssol är trendigt.

Jag har försökt, det har jag visst, att äta lyxigare mat och fixa håret med nån ordning. Men jag får kväljningar av den enligt charkuteribiträdet finaste parmaskinkan, och buffelmozzarella växer i munnen. Jag dricker hellre pilsner än ett flådigt rödtjut, och jag har fobi för långa fusknaglar. Smaker som sägs gifta sig i munnen tror jag inte på. Däremot kan jag säga ett ex antal rätter som definitivt skriver under skilsmässopapprena...

lördag 23 februari 2013

En konsert.

Man skulle kunna säga
Det säger dom som vet
Att ord och inga visor
Det är vår verklighet

Men säg då det till dessa
De märkvärdiga få
Som anser de är kloka
Musik blir bortglömt då

Om bara orden räknas
Som viktiga och bra
I livets melodier
Vi inga toner ha

Och om jag inga toner
Får höra i mitt liv
Jag svär jag kommer storkna
På ert initjativ.

(Stavfel är medvetet för bibehållen rytm).

fredag 22 februari 2013

Stickningen.

Hon lägger all energi i stickningen, som blir så hård och tät att den blir snudd på oanvändbar. Vad fan skulle de bråka för? Varje dag, alltid nya trådar att fnurra ihop. Han med sitt lågmälda iskalla sätt, som "bara diskuterade", hon med tålamod kortare än en tändhatt. Vart har kärleken tagit vägen? Kärleken, hans varma händer som kupar sig kring hennes kinder, hans ögon som läser hennes, hans kropp som smälter henne. Nu ligger han i rummet intill, förmodligen med laptopen och sin jävla poker. Som hon hatar hans spelande. Tråden går av, hon skarvar ihop den. Får fästa trådarna ordentligt sen så de inte repar upp sig.

Han stirrar framför sig. Jävlar i helvete så drygt det är att bråka med henne. Sen hon blev gravid snedtänder hon för minsta lilla. Han vet att det är fel att skylla allt på henne, men hon ser bara hans fel, han kan visst inte göra rätt. Två kort, tre kort. Han foldar dem och väntar på nästa giv. Satan. Fokus är borta. Han måste fokusera. DE måste fokusera. Hon måste bjuda till. Hur ska han fatta henne annars? Två knektar och en trea. Han går med. Om hon bara slutade se alla hans egenskaper som brister.

Hon står i dörröppningen. Vill säga förlåt och krypa in i honom, men så fort hon tänker tanken är den borta. Han sitter dag ut och dag in med spel, glömmer bort henne. Betyder några jävla låtsaskort mer än hon? Hon biter sig i tungan och går därifrån. Han känner hennes irritation, väljer att strunta i henne. Har hon inget snällt att säga tänker han inte bjuda till. Det plingar till när han vinner given. Trettiofem euro.

Nöje.

Det är ett sant nöje att träffa er
O store Gud.
Jag trodde bara inte att
jag skulle ställas inför dig så snart.

Jag trodde jag skulle få se mina barn växa upp
Älska och ära
Den som äras bör

Jag trodde jag skulle få njuta
Av doften av nyslaget gräs
Och sitta i skuggan vid höbärgningen
En sommar till
Känna timotejen kittla i näsan

Jag trodde jag skulle bli gammal och rynkig

Men jag förstår dig.
Du behöver mitt sällskap.
Jag klandrar dig inte.
Jag är både charmerande och vacker.
Och jag har känsla för tajming.
Därför tycker jag det var lite tråkigt av dig att inte låta mig få briljera med fyrhjulingen inför Staffan och Espen.
Du kunde väl åtminstone ha väntat tills jag fixat volten?

torsdag 21 februari 2013

Jag tål det inte.

Det finns få saker jag tycker så illa om. Men när man fått höra hela barndomen att man sjunger fult och falskt och sen på något konstigt sätt fått det åtgärdat, fråga mig inte för jag vet inte hur, så blir man ständigt påmind om hur känsligt det är med sång. Min bästa kompis kan verkligen inte sjunga. När han försökte sig på att sjunga i skolkören flyttade Ursula, vår abnormt feta körfröken, mikrofonen så långt bort från honom som möjligt. Simon sa inget utan tog i ännu högre och två veckor innan fredskonserten i kyrkan bad hon honom att sluta. Att micken satt bredvid min mun var inte så roligt, inte när Simon blivit utkörd.

Simon har inte haft nån som helst talang för sång, och det kanske är lika bra. Jag fattar inte att han försökt. Men han väntar på att talang och motivation ska rädda honom. Det hoppas jag också.

onsdag 20 februari 2013

Riktat inlägg.

Till er (Saqer) som är nyfikna på storyn om Sanna, helomvändning. Förstaperson, presens. Blir mer "min" stil och på det sätt jag helst driver en historia framåt. Skrivron är dock obefintlig på grund av barn, men Sanna bor i skallen på mig och ibland blixtrar hon till och jag får skriva. Har en hyfsat klar bild och det ska bli kul att jobba med henne.

Spänt.

Klä av dig.
Klä av dig sa jag.
Han står i dörröppningen. Persiennen släpper in lite dagsljus. Tapeterna skiftar i brunt och vitt. Sanna tittar tomt på honom. Klä av sig? Varför, om han ändå finner henne så motbjudande? Om han ignorerat henne, trots allt fjäsk och smör hon tvingat sig till, varför är han nu så angelägen? Och varför är han så hård?

tisdag 19 februari 2013

Mr Right.

Han har halvlångt hår som lockar sig ostyrigt kring ett par skarpkantade glasögon. En slank och vältränad kropp, dold under figursydda skjortor och raka jeans. Skrattgrop i vänster kind, och varje gång han ler blänker det till i ögonen. Ögonen som hon tror är blå, men som egentligen kan ha vilken färg som helst. Det första hon la märke till var hans underarmar, och den attraktionskraft som ett par underarmar kan ha förvånar henne. Hon klarar inte av att vara förnuftig när hon ser dem framför sig.

Han är sådär självklar och enkel som bara Den Rätte är. Och ändå omöjlig att ta för given. Hon vet att han inte har livet lika välordnat som hon, inte lika inrutat och fyrkantigt. Ibland anar hon att hon skapar fantasifostet, men det måste kvitta. Hon tittar oftast bara på honom genom kontorsfönstret där han går förbi ibland.

måndag 18 februari 2013

Hur visste de?

Ibland är det lite för mycket som sker av en slump för att det ska vara just en slump. Som salt till exempel. Hur visste skrivpuffarna att jag ägnat de två senaste timmarna åt att leta saltet för att kunna äta ägg till frukost?

söndag 17 februari 2013

Livet.

Oj. Vad är livet? Vilken fråga. Fundera på den ett tag.












För mig är livet att få skapa, tänka, älska. Jag vill inte fylla livet med tristess. Jag vill vara passionerat förälskad i varje dag. Det är nog därför jag längtar så mycket.

lördag 16 februari 2013

Humor!

Http://lousybookcovers.tumblr.com/

En person.

Han gör mig varm inombords. Får mig att sjunga lite för högt i duschen. Han är man med fräsch vardaglig lukt.

Aldrig backa.

Jag anser att jag har en språklig talang. Jag skriver hellre än pratar, och jag har berättelser inom mig. Mina viktigaste berättelser är självupplevda och även om jag fabulerar fritt så är många texter baserade på mina egna erfarenheter. Jag lägger till där det passar, drar ifrån där det passar, och jag backar aldrig. Kommer aldrig backa för mina texter. Om någon får ont av dem så är det deras smärta, inte min.

fredag 15 februari 2013

Slå och slå.

Det gör ont ända in i själen när jag tänker på den där natten. Klassresan i nian. Några veckor innan skolavslutningen, när nätterna ännu inte var kvalmiga utan milda och behagliga att promenera i. Så länge man inte blev halvt ihjälbiten av mygg. Vi hade slagit upp tälten nere vid älvkanten och grillat skinnfria hotdogs utan att vänta på glöden, och vi hade gjort oss klara för natten. Natten då helvetet bröt loss.

- Vad fan är det frågan om?
- Det är grabbarna som rycker upp tältpinnar, jävla idioter.
- Jag går ut.
Utanför tältet stod de, tre mycket häftiga och vuxna nästan-män och kände ett begär att retas. Genom att sabba sömnen för oss.
- Äh kom igen, vi driver ju bara, hävde de ur sig, inget att bli så arg för.
- Jävligt vuxna ni är då! Puckon!
- Ester, kom tillbaka in, väste Anne och drog upp öppningen.
- Apor! Ge fan i tältet nu.
Jag kröp tillbaka in. Ilsken och trött. Den som störde mig nu skulle få.

PANG! Något hårt träffade mig rakt i sidan. Och igen. Och helt plötsligt hade jag ansiktet fullt med tältduk. Anne skrek till när även hon fick en smäll av något. Utanför hördes spridda skratt. Jag hittade dragkedjan, något slog mig rakt över skallen medan jag försökte ta mig ut, ilskan och raseriet bubblade hetsigt i mig.. Anne drog efter andan, passiv och låst. Smäll efter smäll landade på tältet och det var mer regel än undantag att vi träffades.
- Slå du, Krille, det är din tur!
- Ja, kom igen, de där läbborna känner inget ändå, jävla djur!
- Jävla djur kan du vara själv, skrek jag i samma stund som dragkedjan äntligen lossnade och jag fick syn på träpåken.

Anne grät medan jag trampade för oss båda nerför backen in mot byn. Gruset rasslade mot ramen på cykeln och jag visste inte om det var ilskan eller cyklingen som gjorde att pulsen rusade.
- Dom ska fan få för läbbor, dom jävla svinen!
- Gör inget dumt, Ester.
- Dumt? Dumt? Vem är det som är dum egentligen?
Anne teg.

Start spreadin'.

Nä. Nu fick jag ingen feeling. Det går inte att skriva. Kortslutning. Och jag som hade nåt på gång där med Frankie Blue Eyes och Tony Bennet. Jag som skulle sprida 40-talsjazz runt mig och inspirera. Jäkla New York. It ain't what you do, it's the way that you write it. Jag skulle kunna proppa texten full med intertexter och bajsa postmoderna idéer. Men jag är inte ens en legal alien.

onsdag 13 februari 2013

Hjärnstorm.

Hon står mitt i terminalen. Ett helt nytt land ligger framför henne, erbjuder alla möjligheter hon kan tänka sig. Hon registrerar mannen i slitet blåställ som ligger utsträckt på en av vänthallens bänkar. Så bestämmer hon sig för att inte tänka jobb nu. Hon letar upp en taxispot och uppger adressen till The Kiln, det bed and breakfast-ställe hon fallit för. Mitt i Notting Hill, med shopping runt knuten.

Sanna betalar de pund taxichauffören begär, men anar att han stoppar minst hälften i egen ficka. Hon snubblar ut ur bilen och ser sig omkring. "Som hämtat från Emmerdale." De små tegelkåkarna är uppslagna utan mellanrum och balkonglådorna bångnar av pelargoner. Prydligt är ordet, irriterande prydligt.

Kvinnan som äger b&b-stället är i övre medelåldern och har glatt rödfärgat hår, presenterar sig som Leeanne och visar henne till rummet. En stor dubbelsäng med mjuka kuddar, och en liten kubisk frukosttv.

tisdag 12 februari 2013

Komihåg.

Kladd:
Bor i lgh, ser ner på folk som bor i lgh, särskilt billiga miljonprogramshus. Att hon sj måste bet extra hyra för persienner o spisfläkt är en annan sak.

Quattro stagione

VINTERN KOM
VÅREN KOM
SOMMARN KOMMER SÅSMÅNINGOM!

Herregud så oseriöst.

måndag 11 februari 2013

Ålder är bara en siffra.

Jaha. Så fyller man jämnt i år. Jag hatar födelsedagar och särskilt min egen. Jag hatar så innerligt att vara i centrum. Se men inte synas. Det är mitt motto. Och vad förväntas av en när man fyller jämnt?! Bjuda på kaffe och tårta och vara artig och välartikulerad. Tycka att alla presenter är toppen och inte alls önska att man fick sjunka genom golvet och sitta hos grannen under, hon som är lite tokig och som gråter så det ekar upp genom badrumstrummorna. Nej, att sluta fylla år är det enda rätta. Jag blir aldrig äldre än 28.

söndag 10 februari 2013

Film.

Vi gick på bio första kvällen. Efter att du visat stort prov på matlagningskonst och förfört mina smaklökar med någon sorts burgundisk gryta med vin både i och till. Jag frös och fick låna din jeansjacka. Den luktade använt. Våra tår möttes när vi satte oss tillrätta. Vi var helt ensamma i biosalongen. Ändå har jag aldrig aktat mig så för att ta plats som just då. Två timmar senare gick vi hem till mig på kaffe som hann bli kallt innan vi druckit det. Du berättade om ditt och jag om mitt, och jag lyssnade på din röst som vibrerade i vardagsrummet.

Kommentar.

När man gestaltar sex tycker jag att det ofta blir vulgärt och utan finess. Särskilt i översättningar. Hur får man till sånt så det blir snyggt och lagom eggande?

lördag 9 februari 2013

Svårmod.

Ibland kändes det övermäktigt. Allting. Jenny kunde inte sätta fingret på det men trycket över bröstet klämde åt tills det svartnade för ögonen.

Planering.



fredag 8 februari 2013

En resa.

Vart som helst egentligen. Utom de där turistfällorna och familjecharterhålorna dit hennes föräldrar alltid åkte. Grå pantrarna. Sanna bläddrade i en klatschig resebyråbroschyr, suckade och slängde den i papperskorgen. Proceduren upprepades tills alla kataloger låg skavfötters med varandra och med ett två dagar gammalt äppelskrutt.

Jag är så glad!

Tack vare alla hurrarop och kloka kommentarer från fellow skrivpuffare så har jag börjat skissa på ett längre projekt med Sanna, den stackars okyssta. Nu ska här skrivas!!!

torsdag 7 februari 2013

Att.

Tankar:
Ska nedanstående kladd vävas ihop till något längre (om Sanna) eller bara vara just kladd?
Hur skulle i så fall en längre story se ut?
Jag läser för mycket chick lit för att kunna avhålla mig från genren, men när jag skriver blir texten alltid mer politisk än jag tänkt.
Ja, det är väl lyxbekymmer...

Filmkyss.

När två personer
Kysser varandra
På film

Är det ingen som funderar över vad motparten åt till middag.

Äventyr.

(Försök till fortsättning på Men.)
Sanna städade undan gammal kaffesump och drog med en solkig disktrasa utefter bänken. Det gav inget märkbart resultat. Edin hade inget ordningssinne, och hon anade att han inte köpt in någon ny trasa på åtminstone de tre veckor hon varit på semester. Den här hade krampaktigt hållit om kökskranen och hon hade fått bryta loss den för att kunna använda den. Det var nog uttröttande att behöva vara hobbykurator, men att behöva städa efter sin chef med fru var den vidrigaste av hennes arbetsuppgifter.

Hennes mobil rasslade till i den äkta fuskväskan. Hon grävde runt bland kassakvitton och läppbalsam och just som hon fick tag i den slutade den ringa. Ett okänt nummer. Om det var någon som ville få tag i henne fick de väl ringa igen. Hon stängde kalendern och fällde ner locket på datorn och gick ut i den kvava sensommarluften. Edin sladdade in på parkeringen i firmabilen, en egenhändigt ombyggd merca som sett bättre dagar. Han glodde sin vana trogen rakt på hennes bröst och Sanna hindrade sin vana trogen impulsen att sparka honom i skrevet.

Hon gick en lång omväg hem. Köpte några persikor på torget och kände fruktsaften rinna utefter hakan och ner i urringningen när hon slängt upp benen på balkongräcket och bet tag i en av dem. Hon borde skita i Edin och hans fru, hitta ett vettigt jobb och börja göra något roligt. Hon hörde telefonen ringa igen. Räknade signalerna. Till slut torkade hon sig om munnen med baksidan av handen och gick ut i hallen. Det vibrerade fortfarande och hon svarade. Samma okända nummer. En mörk okänd mansröst.
- Vill du leka?

tisdag 5 februari 2013

Riktning.

Pilar pekar provocerande på pedestrianer pöompö. Påverkar plåster potens? Påstående på pelarreklam. Puttrande pantertanter promenerar på parkvägen. Piggt plirande pussvänlig påser Pernilla pågående process.

måndag 4 februari 2013

Men.

Hon hade befarat den här dagen ett längre tag. Den här måndagen. Med odören av ruttnande fisk i slumkvarteren stickande i näsan eftersom vinden låg så till begav hon sig genom stan mot jobbet. Ett jobb hon hatade. Sekreterare åt Döden. Begravningsbyråreceptionist. Folk dog som flugor och hon var utled på att behöva prata med sörjande. De ville ändå bara ha någon att gråta ut inför, betraktade henne inte som något annat än en uppsminkad näsduk. Varför hon ens la ner tid på sitt utseende visste hon inte. Trettio år gammal, bitter och okysst. Så brukade hon betrakta sig själv.

Hon sneddade över parken där fyllon låg på varenda parkbänk. "Snart ringer väl nån snut och vill att vi ska hämta dem och packa in i nån kista, det skulle vara enklare än att ta hand om dem." Knappade in portkoden och slet upp dörren och gick raka vägen in till byråkontoret. Satte snäckan i örat och tog emot dagens första, andra, tredje och så vidare samtal. "Edins begravningsbyrå, det är Sanna, vad kan jag hjälpa till med?"

Edin, som ägde byrån, var en fetlagd för att inte säga jättetjock man, två meter lång och med händer stora som tallrikar. Han brukade slänga in de döda i kistan lite som han kände för och överlät allt finlir åt sin fru, som var nästan lika fet och som med korta prinskorvsfingrar klädde upp liken och tvättade och pudrade dem inför begravningarna. Edin hade försökt förföra Sanna åtskilliga gånger men hon avböjde inviterna med vämjelse.

söndag 3 februari 2013

Nystart.

Hon behövde verkligen träffa nån. Det sa alla Stina mötte, åtminstone bakom hennes rygg. Lämna det gamla trasiga livet och hitta någon vettig. Underförstått ville vissa män även erbjuda henne sina tjänster, men hon gled igenom även de fastaste handslag.

Det hade tagit slut mellan henne och Tobbe när hon fått reda på att han under deras två år långa förhållande vänstrat och blivit pappa. Samtidigt som han dyrt och heligt lovat att han hatade barn. "Jävla hycklare!"
Hon knöt nävarna i fickorna på dunjackan och kände en fjäder krypa ut och rispa henne på handen. Hon stod en stund i minusgraderna och vägde fram och tillbaka, från häl till tå. En butiksskylt lockade till sig hennes intresse.

lördag 2 februari 2013

Tom.

Det känns tomt i mitt hjärta
när du lämnat mig.
Om så bara för att
gå ut i köket och dricka mjölk.

Lördag.

Det hettar gärna till på lördagar när jag är ledig. När jag inte får utrymme för mitt skrivande och tänkande. Då blir jag sjukt jävla jättearg.

Tålamod.

Mitt tålamod är slut.
En vacker dag rann det ut.
Inget substitut.
Har jag heller på lut.

Kan tänka mig att det känns.
Att orden jag säger bränns.

Jag vill inte göra fel.
Men humöret som gör mig hel.
River upp varje del.
Och får mig att få spel.

torsdag 31 januari 2013

Stolar och andra tillhyggen.

Stolen lämnar ett märke i den turkosa tapeten innan den i flisor singlar ner på golvet. Hanna tittar tomt på den innan hon kontrar med en svada smädelser. Han borde veta bättre än att förstöra hela jävla bohaget, den svinpälsen, luktar illa gör han också, hon har fått nog av hans uppförande. Hon snubblar på orden, får inte ut dem fort nog, slinter med tungan och häver ur sig mer av den verbala magman.
Lukas är nattsvart i synen, och han backar inte för henne en gång till. Istället höjer han knytnäven och drämmer den rakt in i stenväggen. Orden passerar öronen utan att gå genom hjärncensuren. Han välter omkull skohyllan ute i hallen, river ner saker på väg in i köket och fortsätter dra i sig av flaskan som står på diskbänken.
Emil står och ser på i dörröppningen. Han har Guppe i handen och klämmer om honom. Pyjamasen är genomvåt och han är svettig i håret.
Hanna gråter, sittande vid köksbordet. Hon dricker i hastiga klunkar ur ett flammigt vinglas, sätter i halsen och hostar. Han borde inte visa det här inför barnen. Hon ser Emil och snubblar fram mot honom. Han backar, böjer undan blicken och håller Guppe så knogarna blånar.

Klappgröt.

Inget jag ätit som barn har varit förknippat med så stor fruktan och äckelkänsla som klappgröt. Denna rätt, sötsliskig och kräkfärgad, tvangs vi äta på dagis och fritids. Och odören sen, däst och fuktig trasa. Nej, vet ni vad, jag är glad att jag är så stor att jag kan välja själv. Ajöss till klappgröt.

måndag 28 januari 2013

Leva som man lär.

Jag skriver mest skit just nu faktiskt. Men jag skriver i alla fall. Det går i vågor. Just idag när jag är låg på energi så får inte orden luft utan ligger och småfiser utan att vilja samarbeta.

Brottstycke.

Jag fattar inte vad det ska vara bra för. Att hålla på och fjanta runt. Kan inte folk bara sluta lisma och fjäska och istället köra på? Sluta gå som katten kring het gröt, tala klarspråk!

söndag 27 januari 2013

Hon.

Jag brukade sällan eller aldrig tränga mig på, och framför allt inte om jag var berusad. Men det bruna jämnt klippta håret, uppsatt i en stram hästsvans och ögonen som, trots att de skelade något, skrattade och föll mig alldeles förträffligt i smaken, fick mig att gå fram. Planlöst och förvirrat måste det första intrycket ha varit, jag var inte alls förberedd, men hon lät mig ändå bjuda på ett glas rött. Hela hennes uppenbarelse osade, pyrde och glödde i mötet med mitt inre. Jag snuddade vid hennes hand med avsikt för att se om hon gav brännsår. Hon var från södra Sverige, och hade hamnat här av en ren slump, jobb som ledde till andra jobb och så rullade karusellen på. Jag berättade valda delar av mitt liv och var noga med att inte uttrycka mina tankar, eftersom de inte skulle klara av att skärskådas.

När Internet kom till byn.

Innan trodde man att surfa var nåt som hade med vatten eller Lasse Åberg att göra. Att det hette goggles och inte Google. Att sex utövades på jorden och inte i rymden. Att musarm existerade hade man ingen aning om. Idag är vi hopplöst ovetande om omvärlden. Men den digitala vet vi det mesta om. Tror vi.

lördag 26 januari 2013

Musa.

Frustration gör mina texter saftigare. Skriva om det jag längtat efter, det jag behöver, det jag begär. Utgå från ett visst mått desperation och fortsätta därifrån.

fredag 25 januari 2013

Frieri.

Stefan slängde ur sig frågan lite på vinst och förlust och jag fattade inte riktigt vad han menade. Vi låg rosigt intrasslade bland skrynkliga lakan och han var fortfarande (eller återigen) hård. Jag sa som det var. Att jag inte förstod frågan. Medan han inledde en fysisk övertalningskampanj rullade filmer fram och tillbaka inne i mitt huvud. Mest diffusa stillbilder men så småningom också en spelfilm med lyckligt slut. Jag synkade filmsnutten med verkligheten och gav flera besked samtidigt med honom.

En första kyss.

Vi dansar. Jag är berusad. Du är berusad. Vi berusar oss genom åtrå och hög pulserande musik. Vi har åskådare. Åskådare som skrattar, hånglar och dricker. Åskådare som hejar på. Jag är sexton och du är tjugotre. Du har en mörkblå skjorta som jag kommer klä av dig. Jag är för fåfäng för att våga ha glasögonen på. Du tittar under lugg och kysser tag i mig. Smaken av dig, alkohol och söt sälta, och doften av dig, mjukt manlig, tränger in i varje por av mig och huvudet snurrar runt. Vi går ut i minusgraderna och pratar. Pratar pratar pratar. Och allt jag vill är att du ska kyssa mig igen.

tisdag 22 januari 2013

Han den där.

Pontus hette han som var min första kärlek. Rödblont hår och fräknar. Pigga grå ögon och ett leende på läpparna. Självklart sket han högaktningsfullt i mig. Det bekom mig inte, men jag ägnade timtal åt att sukta.

måndag 21 januari 2013

Suck.

När man har för stora fingrar och för liten skärm blir det lätt fel. Lyckades radera en viktig kommentar. Nu är jag tjurig. Hmpf.

Vill inte.

Vill inte. Tänker inte. Kommer aldrig. Aldrig. ALDRIG någonsin. Göra som dom säger. Dom jävlarna. Jag väljer väl själv.

söndag 20 januari 2013

Textbearbetning.

Räknas det som textbearbetning om man sitter framför datorn och blänger på texten för att få den att fixa sig själv? Eller ger det kanske bättre effekt om man utnyttjar grupptrycket och utför ett kollektivt blängande?

lördag 19 januari 2013

Bonus.

- Du är så jävla skön, Kerstin, sa Valter sömnigt och bökade sig närmare. Själv kände sig Kerstin inte det minsta skön. Än mindre tyckte hon att samlivet med Valter kunde beskrivas med det ordet. Enahanda, rutinmässigt och punktligt, men skönt? Nej. De hade levt ihop i mer än fem år och träffats regelbundet i mer än åtta. Känt varandra i tjugo. Frasen kila stadigt kom för henne och hon fnös till, hostade sen för att slippa frågan.

Det hade varit annorlunda. De hade varit passionerade. Men fabriken la ner, flyttade ut all verksamhet till Rumänien och Valter fick klippkort på arbetsförmedlingen. Han försökte bjuda till men depressionen låg tung på hans axlar och gnagde sig djupare in i själen. Kerstin kände sig allt som oftast utestängd och när till och med lördagarnas samlag började bli mekaniska och korta fick hon känslan av att det fanns något annat, något bortom bruket, svetsen och tipsgänget, som fattades honom. Han borde kanske skaffa en hobby? Eller en hund? Barn var det inte tal om längre. De hade försökt. Hon hade slutat med preventivmedel samma dag som han flyttade in i hennes välordnade trea med öppen spis och de hade älskat intensivt. Men det ville sig inte. Hon hade inte kommit sig för att skydda sig igen, det spelade ingen roll.

Valter saknade friheten. Att slippa in på kontroller, handläggningar och den psykologiska nedbrytning som arbetslösheten tvingade honom till. Han ville inte åka mellan instanserna som en flipperkula, och han ville jobba med det han kunde. Håret hade börjat falla av, fortare nu än tidigare. Tur han hade Kerstin vid sin sida. Hon skulle stå pall för allt. Visst hade hon lagt på sig en ansenlig mängd kilon det senaste året, och hon var inte särskilt företagsam. Men hon var hans och han försökte visa henne att han älskade henne. Tillfredsställd blev hon emellanåt, även om han hade sina aningar om att hon ibland ljög. Han sörjde över att de inte kunde få barn, men vem vill ha en far som är arbetslös?

- Du är så skön, Kerstin, upprepade Valter sömnigt och drog på sig kalsongerna medan hon omsorgsfullt torkade underlivet med en handduk han räckt henne.
- Mm.

Ibland ville hon bara skrika. "Jag ligger med din föredetta jävla chef också och det är mitt fel att vi är barnlösa!" Hon föreställde sig vilket liv det skulle bli om han fick veta.

Om språk.

Adjektiveri och verbiala svängningar.

Förberedelse.

Jag kommer nu att förbereda er på att jag fuskar mig igenom dagens skrivpuff. På ämnet sensuellt möte har jag en novell som jag gärna vill få klok respons på. Läsare som är gamla i gemet :) (läs läst min andra blogg) känner igen den.

fredag 18 januari 2013

Idag.

Idag kom den. Efter exakt en vecka. Typiskt. "Är du släkt med Johan Falk???" Typ NEJ. Eller jo, för det finns ju bara två i hela Sverige som heter Falk...

Mixade ordspråk.

Tala är silver, skriva kan ge guld.
Många bäckar små blir blött.
Bränt barn får vackra pepparkakor.
Den som spar han snålar.
Ha en ekorre i byxan.
Ju fler kockar desto mer mat.
Lika barn - tvillingar.
Den som sig i leken ger får leka.
Bättre sent än tidigt.

torsdag 17 januari 2013

Kreativ utveckling.

Vissa ord är bara ord. De saknar självklar betydelse men är ändå självklara. Det är när orden sätts samman till ett långt flödande pärlband som det händer något. De får ett djup och de får ett samband. Det är då vi kan slå på triangeln och höra den ljusa tonen slå an. När ord kan bli något mer, något djupare och något bestående.

onsdag 16 januari 2013

Överraskning.

När jag var liten var Barbapapa ett tv-program och ett pyjamasparty ett pyjamasparty. Numer lever dessa två i symbios och kallar sig onepiece.

tisdag 15 januari 2013

Om kön och roller.

Ska vi spela rollspel? Du är hemmafru och jag machoman. Du gråter till Pocahontas fastän du sett den trehundra gånger. Jag kollar på Eurosport med handen i brallan. Jag frågar, du undviker. Du tjatar, jag ignorerar. Vi älskar. Du fejkar. Jag kräver mer. Jag somnar och du ligger vaken. Välkommen till min värld, raring.

söndag 13 januari 2013

Till lags.

Käringen mot strömmen var jag ända tills jag träffade Östen. Det kunde inte gå en dag utan att jag satte mig på tvären åtminstone en eller två gånger. Men här springer jag nu, mellan kaffevissla och vedlår och har aldrig haft det bättre, sa min gamla faster Sara, hällde upp kokhett och nattsvart kaffe på Blå blom-fatet och sörplade.

lördag 12 januari 2013

Tacktalet.

Jag har klara ambitioner. Mål och strävansmål. Jag har till och med skrivit ett tacktal. Omifallatt.

Fotot.

Du tummar på det svartvita patinerade fotot. Du minns. Minns det svagrött upplysta rummet där du framkallade det, den sura lukten från vätskor som fick det att framträda på fotopapperet. Minns den spruckna dörren där en strimma ljus glimtade till. Minns lakanen över gardinstången och pappskivorna för fönstret. Minns silhuetterna som tog form. Du minns. Minns du mig?

Jag hinner inte med.

Kreativt skrivande är inte högprioriterat just nu. Men det kommer väl.:)

tisdag 8 januari 2013

Han och jag.

Det var alltid han och jag. Min bästis. Min farbror. Vi hade det där äkta. Jag ville vara som han, kunna skjuta höjdarbollar med läderkula, vifta på öronen och knäppa med fingrarna. Men snusa, det skulle jag aldrig göra. Jag hällde ut de använda portionspåsarna i hans örngott. Sen var det bara att vänta.

lördag 5 januari 2013

Skrivpuff om tonårsfnitter.

Så var det dags igen. Alla som någon gång suttit i en buss en fredagkväll på väg från punkt A till punkt B vet hur det är. Småbrudar överallt. Och ett sånt babbel sen. Kvittrande och högt och totalt osammanhängande. Och det där falska skärande skrattet sen. När de helt socialt skrattar med någon för att sen skratta åt vederbörande. Jag misstänker att jag föddes som fyrtioåring.

Skrivpuff om kärleksmums.

Och så hennes jävla kärleksmums. Det måste ha varit en besatthet. "Det krävs år av erfarenhet för att få till en glasyr med studs!" Studs. Ha. Det enda som studsade var hennes breda röv när jag sparkade ut henne. Fattade hon inte att kakjäveln heter Snoddas? Kolla Sju sorters kakor.

torsdag 3 januari 2013

Fiktion kontra fakta.

Jag tror att allt skrivande har en subjektiv botten. Antingen är man för eller mot. Man har en åsikt, en baktanke, en poäng. Därför är det värdelöst att läsa med ingången att leta fakta. För fakta kan vinklas. Ta exempelvis en mord-artikel i en kvällstidning. Vilka är de fakta som publiceras? Jo, de som skapar emfas. De som gör att vi känner medlidande med offret och förfasas över dådet. Att förövaren gick in fönstervägen eller hade målat naglarna eller så, det skrivs inte. Inte heller framkommer om offret hade halsduk eller gillade grönt eller hade fröodling på altanen. Även detaljerna kan vara väsentliga för vem vi sympatiserar med.

Jag bara tänkte lite på det där med sanningshalt i text.

Skrivpuff om min första cykel.

Jag var fyra år och hade en lillebror. Och så fick jag en cykel. Den var röd med Kalle Anka-märke på. Medan den där brorn låg i vagnen och pep drog jag upp cykeln för backen från diket ner mot huset, klev på och rullade ner. När farten tog slut välte jag. Upp, dra upp cykel, på cykeln, rulla ner, välta, upp, dra upp cykeln, på cykeln, rulla ner, välta. Pappa skrattade och rullade vagn och mamma kom ut med en bricka med saft och kakor. Bondkakor. Sen kunde jag cykla.

onsdag 2 januari 2013

Skrivpuff om ambivalens.

Jag heter XX och är arbetsnarkoman. -Hej XX. Jag älskar att jobba. - Vi med! Men jag är helt likgiltig inför mitt nuvarande, som inom kort blir mitt dåvarande. Jag vet inte varför jag ska bemöda mig om att arbeta, jag får inget utbyte av det. - Vi förstår dig! Jag vill jobba men inte här. Jag vill börja på mitt blivande jobb redan nu.

Ja, om det handlar om ambivalens vet jag inte. Kluven är snarare ordet. Vilse och less kan jag också beskriva mig.

Tidsfördriv.

I brist på ord att krysta fram tog en blomma form.

tisdag 1 januari 2013

Nerklottrade dikter.

Ungdom.
Man trodde man var så stor
Så cool
Så VUXEN

I själva verket
fattade man ingenting
Och skolan var ett skämt
Lärarna sjuka
Päronen ännu värre

Men vad skulle man göra?
Det var ju bara att gilla läget.
Sa dom ja.

~*~

Kära jag som ung.
Gör allt jag vill.
Lev.
För det har jag inte gjort.

~*~

Barn är som blommor
olika, färgglada, och
lika vackra ensamma
som i grupp.

~*~

Jag var ung en gång för längesen
Sen blev jag gammal.

Skrivpuff om kaffe.

Jag bälgar i mig
Kaffet har stått sedan sju
Och är strävt och kallt.

Alla vet vad man gör på Ålandsbåten

Att det är dagen efter kvällen före märks tydligt vid frukosten. Men till skillnad från tonårens kringkastningsfester finns här ingen skam. Istället präglar devisen ”Det som händer på båten stannar på båten” hela stämningen. Ett ifrågasättande av hela saken kunde vara på sin plats. Är det rimligt att placera flera hundra för varandra vilt främmande människor på en båt, fylla dem med öl, sprit och nån sliskig kaffelikör och sen bara vänta på det stora sjöslaget?***Jag kan ha fel, det är jag medveten om, men medan jag iakttar människorna som sömndruckna och bakfulla äntrar frukostbuffén slår det mig att de alla är upp över öronen välklädda. Är detta ett sätt att skyla över gårdagens felsteg? Att se proper ut och dölja alla typer av mående? För medan ägg och bacon, sju sorters fil och lika många sorters kakor, juicer, brödbitar och smörsorter inmundigas tycker jag att det verkar som om verkligheten börjar komma ikapp.***Jag är knappast varken först eller sist med att fundera på detta, och temat känns mycket ordinärt, men likafullt är detta Medelsvenssons väg till snabb lyx och lycka. För varför åka på charter och grisfest när man kan få sig ett nyp på Ålandsfärjan?

Skrivpuff om ett par röda skor.

Hennes signum. De där röda skorna. De som klapprade något för högt när hon svassade genom korridoren. Svassa och klappra förresten. Jag vet inte om det är två verb som hör ihop. Men hon fick dem att verka som om de gjorde det. Jag kunde verkligen inte hjälpa det men det var just det där svassandet som gjorde henne så jävla attraktiv. Det var henne jag tänkte på i min ensamhet på kvällarna. Hon svängde med sitt hår, alltid klanderfritt uppsatt i hästsvans, alltid med ett par hårnålar som höll frisyren på plats. Hur hon med sitt leende kunde döda vilket sammanträde som helst och få alla att rodna. Eller var det bara jag? Jag har faktiskt ingen aning om vad hon gör nu eller om hon ens lever idag. Det är så med en del människor, de passerar genom ens liv med ett par pumps och sen blir inget sig likt. Om jag ångrar att jag aldrig försökte? Nej. Eller jo. Men jag hade ingen anledning att låta dröm bli till verklighet.