lördag 30 mars 2013

Tankar.

Man kan inte skriva om kärlek om man aldrig varit kär. Man kan inte skriva om passion om man inte är passionerad. Man kan inte skriva om tonåren om man aldrig gjort nåt pinsamt, förlorat oskulden, inte förlorat oskulden, varit idolkär, hatat sina föräldrar, skämts för sina föräldrar, saknat sina föräldrar, gråtit för kärleks skull, dumpat någon, blivit dumpad, kysst någon första gången, aldrig blivit kysst, tänkt att man hatar livet och lika gärna kunde dö, sovit över hos en kompis, aldrig blivit vald på idrotten eller rasten när de andra spelade innebandy. Man kan inte skriva om livet om man inte fångar dagen.

söndag 24 mars 2013

Kaprifoldoft

Om man släpper en fis under täcket och sen luktar, och det luktar kaprifol, då är det förmodligen rent önsketänkande.

torsdag 21 mars 2013

Också en olycka.

Jag kan inte förstå det. Vad firmafester gör med folk. Plötsligt droppar några av, några tar en spa-behandling och någon skrävlar om sin egen storhet. Ytterligare några faller pladask på sin egen kåthet och struntar i fru och barn.

onsdag 20 mars 2013

Länk. Länktar.

http://gilgamesh.blogg.se/2010/february/dagens-1.html#comment

Irish soda bread.

Gårdagens puff fick mig att längta. Så jag läser Sheila O'Flanagan och bakar Soda Bread.

tisdag 19 mars 2013

Smaragdön

Jag sitter på bussen från Limerick och äter landskapet med ögonen. Det gröna och smutsgula blandas över hedarna och löshästarna strövar fritt bland husen. Det är min sista dag på Irland och jag sörjer.

Bussen glider in i Nenagh och butiksfönstren blänger hålögt på mig. En tidsmarkör över finanskris och arbetslöshet. Pastellfärgade fasader som vittrar sönder bit för bit. En historia som målats över med grälla färger men som med tiden rullas upp.

Jag ångrar att jag inte besökte det gamla Magdalenatvätteriet i Limerick, detta katolikens kvinnoförtryck och patriarkala maktmissbruk. Idag är det en konstskola. Ett märkligt men kanhända naturligt sätt att skyla över det förflutna.

Jag sitter längst fram i bussen på väg mot Dublin och tänker på gårdagskvällen, då vi drack alldeles för många Guinness och sjöng Hallelujah. (Jo, han återkommer, den gode Leonard.) Hur Frank från Rwanda rökte på i köket och hur Niamh och Muiris, irländarna, bedrev icke-katolsk låt säga verksamhet, hur Judith och Liz, Ungern och Österrike, lagade vegetarisk sushi och hur jag stod där mitt i mångkulturen utan något särskilt att bidra med.

Det är snart St. Patrick's Day och krimskramsbutikerna dräller av pysslingar och fyrklövrar. Jag läser böcker om gamla Irland och fattigdom och elände, och jag slås av hur lite landet egentligen förändrats sen Yeats dagar. Och ändå vunnit självständighet från Storbritannien och ett eget parlament och regeringsskick. Men fattigdom och kulturbevarande är två starka krafter som håller ön i ett hårt grepp. Travellers kör i galopp med sina hästar på asfaltsvägarna, det ligger skräp överallt och trots att jag är glad över att få komma hem är jag mycket ledsen över att lämna smaragdön. Men jag vet att jag en dag kommer återvända.

söndag 17 mars 2013

Trött.

Hon var trött på att alltid tvingas lyssna på folks ämliga och ömkliga små sorger. "Jaså, tant Frideborg tyckte om sina små pudlar och farbror Östen var lagd åt "fel" håll säger du. Det ger jag blanka fan i." Hon borde verkligen leta nytt jobb. Att Edin dreglade som en överviktig boxer så fort han såg henne, och det utan att dölja för frun att han anställt henne som en sorts mänskligt erektionsmedel, gjorde henne både arg och äcklad.

Dyrkan.

Man måste ta ställning. Alltid. Annars är man utanför. Rött eller blått, vanilj eller choklad, Elvis eller Tommy Steele, öst eller väst. Om jag skulle säga i fikarummet att jag tycker om orange, jordgubb, Barry Manilow och nordnordost så är jag för alltid dömd att vara en laglös. Som Perra Städ eller Karina med K.

lördag 16 mars 2013

Du.

Du förför mig till de inledande takterna av Cohens "Hallelujah" och den mjukt manliga rösten från stereon blandas med din närvaro, din kropp och dina händer. Och min hjärna slutar påpassligt nog fungera.

fredag 15 mars 2013

Förälskelse.

Läkaren säger att alla värden är bra. Hon har undersökt mig på alla tänkbara sätt. Ändå rusar mitt hjärta hela tiden. Jag rodnar så jag får utslag. Jag biter naglarna blodiga. Magen drar ihop sig så jag nästan mår illa. Så fort jag ser dig. Jag vågar inte ens säga hej för jag är rädd att rösten inte bär. Men hela din uppenbarelse får mig att tappa fattningen.

In writing process and progress.

Jajamen, nu har jag kommit igång igen med storyn jag pillar med. Blir i ärlighetens namn lite trött på mig själv som startar nya projekt innan gamla är avslutade, men nu känner jag att jag har en bra story och då vill jag fasenimej bygga nåt på den. Så nu är en scen nästan klar och en annan, tidig scen, påbörjad. Heja Sanna!

onsdag 13 mars 2013

Nära.

Jag vill
Vara nära
Så nära
Såhär nära

Nära dig

På flera sätt.

söndag 10 mars 2013

Så illa tvingad.

Jag har hållit mig undan alla sociala och emotionella tillställningar eftersom jag har så svårt att skärma av. Jag kan inte vara trevlig mot flera samtidigt och jag klarar inte av att bli åsidosatt hur som helst. Därför fanns det många ursäkter till att tacka nej när inbjudan kom. Möhippan skulle hållas på nån kursgård i Värmland och den blivande bruden skulle inte få veta något i förväg. Jag blev dock en aning fundersam när det inte fanns vare sig avsändare eller avsett brudpar för vilka möhippa och antagligen också svensexa skulle arrangeras.

Jag hade alltså inget annat val än att acceptera inbjudan. Tursamt nog förträngde jag hela schabraket ända tills det två veckor innan möhippan skulle äga rum damp ner ett kuvert innehållande en enkel tågbiljett med avsett datum och direktiv om plats. Jag suckade och satte biljetten på kylskåpet. Fortfarande utan minsta hum om vem av mina vänner som tänkte gänga sig, och jag hade inte heller fört det hela på tal under vare sig krogrundan med Mary eller de många långa hundpromenaderna med Jossan. De var annars mina säkra kort när det handlade om skvaller. Jag hade inte pratat med Olle om det heller, vi var för upptagna med att sakna varandra och samtalen handlade därför mer om att jag ville att han skulle komma hem och att han ville förklara hur viktigt jobbet var och att han måste stanna i Dublin året ut.
- Du vet, vännen, jag måste stå till svars för alla fel de gjort förut, all support de inte haft till webbhotellen och när servrarna packar och
- Jo, men ändå. Det är ensamt här i sängen...
- Skulle ju hellre ha legat hos dig än en timmes tidsskillnad bort, det vet du.
Samtalen som alltid avslutades med en godnattpuss genom luren hade onekligen länge känts urvattnade, och Olle kände förmodligen av min illa dolda irritation över det.

Ja, med packad väska stod jag så på perrongen och gjorde mig beredd att åka. Jag hade varit in en sväng på Systembolaget innan och köpt några cider, en flaska fint vin och lite halvkrystat självförtroende, och nu kluckade väskan över alla ojämnheter och påminde mig om att jag var på väg att äntra otryggt område.

Tåget sprängde sig fram genom skogar och fält och jag kände pulsen stiga något. När det saktade in hade något blivit mycket och jag försökte tänka på saker utan känslomässig laddning. Tankekedjan löpte från köttbullar till rymdsonder till måndagens verksamhetsmöte med jobbet och med några korta tankar om blixthalka, skillnaden i smak mellan gula och gröna ärtor lyckades jag förtränga allt vad möhippa nu hette. En gul bil med en liten rar dam i kom och hämtade mig. Efter utbytta artighetsfraser förde hon mig under tystnad till den stora gula herrgården. Mary, Jossan, Elina och Frida mötte upp på grusgången.
- Vilken jäkla resa!
- Ja Gud ja, helt sjukt lång, men Milla, det är så värt det. Vi ska bubbla och babbla ikväll, sista natten med gänget.
- Vem av er är det som
- Åh, vi tar allt när vi kommit in, packat upp och supit ner oss, skrattade Mary med sin brittiskklingande accent.

fredag 8 mars 2013

Politik.

Inflation i alla speciella dagar som måste firas.
Om vi betraktar internationella kvinnodagen som en dag som alla andra så kommer jämställdheten aldrig uppnås.
Upp kvinnor uti alla stater!
Vi måste se varandra som medmänniskor och sträva efter rättvisa. Men om kvinnodagen ska firas i en tidsålder som tvingar fram firanden av andra dagar så försvinner syftet. För kommersen skapar hittepå-firanden av kanelbullar, ostkaka, falukorv och fan vet, och det förtar hela poängen om gemene man bara tröttnar på att uppmärksamma det som är viktigt.

Tack för mig.

torsdag 7 mars 2013

Konstaterande.

När man mår som ett utskitet äppelmos ter sig skidskyttar och andra atleter övermänskliga, galna knäppgökar.

onsdag 6 mars 2013

Hur det kan vara för många när det bara är två.

Jag kliver som vanligt om söndagarna på Mittlinjen-tåget på Sundsvalls centralstation och pappa vinkar av på den isiga perrongen. Jag sätter mig i tågets färdriktning och plockar upp en bok. Håll hästen frisk. Hur äckligt det än är att titta på öppna sår och blodmaskangrepp på föl eller en häst som fått en påle genom bogen så fascinerar det mig att läsa om. Jag noterar endast i ytterkanten av periferin att en man sitter för sig själv några säten längre fram i vagnen. Jag ska inte kliva av i Nälden utan i Trångsviken och därför är jag mer fokuserad på Stefan än på såväl hästsjukdomar som pratande farbröder. Stefan, som luktar så gott och som är grymt vältränad. Som har en märkbar men mjuk jämtländsk dialekt. Som är så snygg så jag dör.

- nästa station Stöde, Stöde.
Mannen framför mig reser sig hastigt och börjar gå omkring till synes planlöst i vagnen. Han mumlar högt men ohörbart och huvudet svänger omkring. Jag släpper alla tankar på nattliga aktiviteter och kryper så långt in i jackan jag kan. Gubben är uppenbart skum. Tåget rullar vidare och han sätter sig ett ögonblick, två stolar ifrån mig. Sakta vänder han på huvudet och tittar åt mitt håll. Hans orakade ansikte har ett på samma gång upprört och uttryckslöst uttryck och han drämmer in högernäven i stolen framför, reser sig än en gång och lämnar vagnen. Jag sitter så still jag kan och stoppar ner boken i väskan igen. Tåget rullar in på nästa anhalt.
- Torpshammar, nästa Torpshammar. Här kommer vi bli stående en stund för tågmöte.
Mannen klampar in genom dörren, skrattar högt så det knyter sig i öronen på mig. Han sätter sig ner, nu direkt bakom mitt säte, och kör in knäna i ryggstödet.
- Dom ska få dom jävlarna, hör jag honom få fram medan han fortsätter skratta kontrollerat.

Två poliser kommer in i vagnen, fiskar resolut upp gubben och bär ut honom. Konduktören kommer in i vagnen.
- Hur är det med dig? Allt lugnt?
- Jo.
- Du vet, säger han faderligt och medlidsamt, han var ingen bra person att åka tåg med.
Jag överväger att spela på att han gjort nåt dumt, men nickar trött.
- Ja, nu rullar vi vidare, säger konduktören hurtigt och vänder tillbaka.

tisdag 5 mars 2013

Bekantskap.

Jag tycker om det. Det där första embryot till en ny text. När figurerna bara dyker upp i huvudet. Innan jag känner dem ordentligt. Innan de börjar driva med mig. När de bara är blyga bekantskaper utan egen vilja. När scenen är ett trångt rum utan fönster, och innan platsen öppnar upp sig och blir stor och ogreppbar. Det är som att vara nykär.

måndag 4 mars 2013

Marskatt.

Hon stryker sig utefter hans kropp, mjuk och målmedveten. Vill att han rör henne, bara han nuddar henne kommer hon explodera i alla himlens färger. Han reagerar knappt på hennes inviter utan håller stadigt i tv-dosan och bläddrar förstrött mellan tennis och nyheter. Väljer till slut Eurosports snookersändning. Små röda bollar som stöts in i hål. I hennes värld blir den mest platoniska företeelse laddad med sex och hon vill ha honom ännu mer. Solen har gjort sitt och förlett henne att tro att det är vår och med våren har hon alltid förknippat parningssäsong. Löpska tikar och kattor, högbrunstiga märrar och så hon själv. Som till och med vill ha honom om han så fått på sig full lagårdsmundering. Det är ändå bara kläder som ska av, tänker hon och pillar ner handen under hans byxlinning.
- Men snälla Milla, suckar han. Jag är inte på humör.

söndag 3 mars 2013

Nattgråt.

Du gnyr till och strax är du vaken. Fast du är ändå inte så vaken att du registrerar mig eller din pappa, nej, i din värld är du liten och ensam. Du sätter dig upp och gnuggar ögonen, gråter högt och med all sorg din lilla kropp kan uppbåda. För dig är otryggheten det värsta. Jag lägger min hand på din rygg. Tänk att jag ännu täcker merparten av ryggen med min hand, och ändå känns du större för varje dag som går. Du hulkar till och andas lugnare. Snart sover du igen.

lördag 2 mars 2013

Nu jäklar!

Planterar frön i storyn om Sanna, här ska skapas! Det hjälper att titta på crappy chick flick!

fredag 1 mars 2013