måndag 30 september 2013

Befinna sig.

Jag befinner mig i ryggläge. Ett angenämt sådant, med Stefan ovanpå. Vi är rationella och undviker förskönande omskrivningar. Vi ligger med varandra regelbundet, när andan faller på. Inget knussel.

lördag 21 september 2013

Glädje. Kreativitet.

Musiken strömmar in i öronen och värmer ända ut i huden. Det är det här jag lever för. Att möta kreativa människor. Att se dem glittra. Att samla på dem. Minnen som katalogiseras och ordnas. Kärlek.

tisdag 17 september 2013

Önskan. Vädjan.

Om jag någon gång måste dö.
Låt det gå fort så jag inte förlorar min värdighet.
Att vara kopplad till slangar och påsar och inte kunna tala om hur jag mår.
Det är inte värdigt.
Att leva tills hjärnan går i baklås.
Det är inte värdigt.
Att sakta och obemärkt förtvina.
Det är inte värdigt.

Nej, låt mig få gå med buller och bång.
Och lämna spår efter mig.
Men låt mig hellre leva.

lördag 14 september 2013

Tomt.

Det ekar inne i huvudet. Ett stort tomrum. Orden har runnit ut, känslorna dränerats.

lördag 7 september 2013

Reträtt.

Jag är så oändligt trött på att backa. Backa och ta tillbaka.

Jag har sagt det förr. Jag äger mitt ord och jag äger rätten att uttrycka mig. Att ångra och retirera ligger inte i min natur. Jag ber mer än gärna om förlåtelse för det som skurit och sårat någon, men aldrig i livet att jag backar och viker undan, det är jag för värdefull för. Att backa är att förminska sig själv. Jag vägrar låta någon tvinga mig tillbaka. Jag har förtroende för mig själv, som det står i visan.

fredag 6 september 2013

Anteckna.

Skriver ner orden i all hast. Skyndar. Stavar fel. Suckar. Stryker ett streck. Knölar ihop papperet och börjar om. Varför måste det alltid ske i sista minuten?

torsdag 5 september 2013

Hinna.

En hinna av något obestämbart sveper över hans blick. Så nära att jag kan andas hans andetag. I en annan tid skulle vi ha funkat. Nu är vi tvingade att leva på några ynkliga timmar i mörker.

onsdag 4 september 2013

Dröm.

Jag vill inte prata om drömmar jag tycker om, för om jag inte pratar om dem så går de i uppfyllelse. Mardrömmar pratar jag gärna om. Dem vill jag aldrig behöva uppleva. Det blir därför lite kruxigt om jag upplever något magiskt, för då är det en dröm jag vill fortsätta leva. Och om det är något otäckt så önskar jag att jag drömde.