lördag 9 augusti 2014

Sommar. En sorts summering.

Den här sommaren har varit varm, varmare, vidrig. Jag tycker inte om värme, hur konstigt det nu kan låta. Jag tycker om när det är kallt och jag får kura inomhus. Trettio grader är hemskt. I och för sig både varm- och kallgrader. Men framför allt varmgrader. Det går ju inte att klä av sig hur mycket som helst.

I övrigt har jag för första gången i mitt liv njutit av att vara helt ledig. Jag har påbörjat projekt och kommit halvvägs ungefär.

Jag har sörjt i sommar. Sörjt de som inte finns i jordelivet längre. Framför allt min farmor, min stora livsförebild. Som gått genom livet med en glöd och ett engagemang som är få förunnat. Som tyckte att en vacker dag ville hon inte gråta mer, och sen gjorde hon aldrig det. Hon kunde konsten att se Gud i allt. Jag beundrar henne för det.

Jag har älskat i sommar. Älskat min sambo, min son och vårt kommande barn. Som jag hoppas föds friskt och får ett långt och lyckligt liv tillsammans med oss. Och jag älskar fortfarande. Kommer alltid att älska.

måndag 4 augusti 2014

Alla säger så mycket.

I fikarummet
Sitter en skara lärare
Raljanta ibland
Diskussioner om högt och lågt
Susar genom rummet
En och annan elev
Fräses det om
Han som kallade fröken FITTA
Han som kallade majjen BÖG
De som klottrade på bordet
När de trodde att ingen såg

Men ser vi människorna?
Ungdomarna
Bakom våra kaffekoppar
I våra stängda fikarum
Bakom smädelserna
Finns det trasor
Trasiga barn som inte kan växa
Utan hjälp

Hon som örfilade en vikarie
Sitter inne hos rektorn
Lärarna sitter
I fikarummet
Och låter bli att lägga sig i
När allt de egentligen måste
Är att lägga sig i

Att lägga sig i
Och bry sig om
Måna om
Fråga hur det är

Hon som ingen ser
Han som inte törs säga ifrån
Han som är för snäll
Hon som styr hela klassen
Alla ska de bli vuxna
Vi vuxna måste hjälpas åt.

lördag 26 juli 2014

Spegel.

En spegel visar inte alltid bara fasaden. När allting rämnar visar den även sanningen.

torsdag 24 juli 2014

Skrivpuff med D.

Dumma mamma! Dumma mamma! Vill inte haaaa!
Nej, du behöver inte, men ta det lugnt.
Du behöver faktiskt ingenting.
Nog är jag lite dum alltid.
Det tjuter ute.
Ambulans eller nåt.
Hoppas det inte är nåt allvarligt.
Jag vill titta mammaaaaa!
Nej, vi ska inte titta, det är ofint att titta om det hänt nåt.
På samma sätt som det är ofint att lämna en vänförfrågan till nån gammal dagisbekant på Facebook.
Men mammmmma, jag VILL titta nu!
Köpa mjölk. 
Inköpslistan ligger på bänken hemma.
Det dundrar på håll.
Mamma en blixt!
Ja, såg du den?
Mm.


Det finns några ord på D som är med. Kolla vilka du hittar.

måndag 21 juli 2014

Kanske

Kanske sover du, mitt barn
Kanske drömmer du
Om att vi var och badade
Kanske minns du hur skönt det var
Att svalka dig i vattnet
Kanske tänker du på allt godis du fick plocka
När du varit duktig i affären
Kanske är det inte så svårt att somna
När du tänker på allt du gjort idag

lördag 19 juli 2014

Ibland.

Ibland tänker jag tillbaka. När jag stod där på trappan mitt i vintern och pratade pratade pratade och var så kåt och kär och berusad. Ibland ändrar han ansiktsuttryck, men oftast minns jag så som jag vill minnas att det var. Hur hans röst kändes mot min hud och hur jag skämdes för mina glasögon. Hur jag dagen efter fick gå tillbaka för att hämta dem.

Det var längesen och jag har hittat mannen i mitt liv. Det är inte samma man som där i min ungdoms trappa. Men jag kommer alltid minnas just den där kvällen och den kommer få smita fram i tankarna. Ibland.

Medan bomberna faller.

Vi går längsmed O'Connell Street och passerar trasiga skyltfönster. Här var för några år sedan livfullt, ett riktigt handelscentrum. Idag helt utblåst efter räderna. Vårt mål är vattnet, där vi får vara ifred.

Du trycker händerna ner i djupet på jeansfickorna. Rynkar pannan.
- Undrar varför det gick åt helvete?
- Det är inget vi kan ta reda på.
- Undrar aldrig du?
- Nä, ljuger jag.
Visst har jag undrat. Visst har jag oroat mig. Nu försöker jag ta mig genom dagen utan att stryka med. Akta mig för bomber och poliser. Korrumperade polisjävlar. Sen de låste in Medbh och hävdade att hon var en syndig sköka ger jag inte ett nickel för dem.

- Det är jävligt lätt att skylla på religion, muttrar du när du läst mina tankar.
- Men är det inte konstigt, kyrkan har fått utnyttja folk i hundratals år, och helt oprovocerat. Och nu gör de det igen. Allt hon gjorde var att klä sig som hon ville, inte som hon borde.
Du vänder dig om, tittar över tegelmuren och häver dig över.
- Kom. Här kan vi stanna en stund.

I det lilla redskapsskjulet trycker vi hela kvällen. Månen har gått upp när vi börjar röra på oss igen.

söndag 13 juli 2014

Äga.

Vissa saker går inte att äga. Barn till exempel.

Definitionen av ägande är för mig att jag har full bestämmanderätt över föremålet jag äger. Treåringen är dock helt på det klara med att han själv bestämmer allt. Vad som ska ätas, när det ska sovas och gås på toaletten. Jag är bara en resurs för honom. Någon som serverar honom alla möjligheter. Han har just lärt sig innebörden av det magiska ordet Nej.

Exempel:
- Kom nu så äter vi middag.
- Nej! Jag ska leka bilar!
- Jo, kom nu, det är pannkaka, som du tycker så mycket om.
- Nej! Det är tråkigt och jag har ont i magen.
- Oj då, var har du ont då?
- Tyst mamma! Gå köket!
Ridå.

Jag kan bestämma över en hund eller en dator eller möjligen ibland över min sambo, men att bestämma över mitt barn är omöjligt.

Som tur är får jag fortfarande ha honom för mig själv ibland. Exempel:
- Mamma! Mamma!
- Mhmm... (Nyvaken mamma.)
- Jag kolla Barnkanalen, ligga hoffan!
- Mhmm...
- Kom nu mamma, vi ska ligga hoffan, kolla Barnkanalen!

Äganderätten är således på hans sida. Jag äger hus och bil och saker i allmänhet. Mitt barn äger - och dompterar - mig.

fredag 11 juli 2014

Respekt.

Jag var hos doktorn häromdagen. Det var en i övrigt dålig dag där hela kroppen gjorde ont. Jag grät en skvätt och hon undrade försiktigt om jag ofta är så ledsen. Nej, det är jag ju inte, men jag är inte heller van att vakna av att ryggen håller på att gå av, huvudet sprängas och magen molvärker. Hon luskade ut att det hela bottnar i att jag vill vara duktig och hinna med så mycket.
- Lilla gumman, du har semester. Då SKA man INTE vara duktig. Du ska vila och ta det lugnt.
Det kan ha varit de klokaste ord någon doktor sagt till mig någonsin.

fredag 13 juni 2014

Nedklottrad samtidsbetraktelse från nyss.

Det är fredagen den trettonde
Hon har öppnat sin femte flaska
Och klockan är bara tio

Affärerna har just öppnat
Och studenter myllrar ut över stan
Hon halsar
Hostar

Det är fredagen den trettonde
Illamåendet pressar mot tinningen
Som ett dåligt samvete

Hon får hjälp att ta sig bort
Bort från lycka
Bort från skratt
Det är ändå inte hon
Hon är bara en enda olycka
Fyllde nog år förra månaden
Minns inte riktigt

Kravlar sig upp från liggande
Greppar om sjunde flaskan
En strimma av den hon en gång var
Harklar sig i bakhuvudet
Gör sig hörd

Ett förlorat hopp
Ett förlorat samvete
Från de högst uppsatta

Vem bryr sig om henne?
Henne som ingen ser?

fredag 23 maj 2014

Börja.

Igår såg jag min vita rhododendron slå ut sina blommor. Hur svårt är det inte att skriva om något så enkelt? Jag är stum av beundran över naturen, och jag väntar på mina blå, rosa och röda buskar, de ska också snart börja förgylla min tillvaro och trädgård.

onsdag 21 maj 2014

Dis eller dimma.

Det var dimma den där dagen. Eller egentligen var det inte dimma utan dis, sånt där tunt som bildas av små vattendroppar när solen värmer dem. De glänser och glittrar och gör ljuset så gott som ogenomträngligt.

Vi hade satt oss i bilen. Det var första gången Lars skulle träffa min mamma och han var rätt spak. Jag körde de tre milen ut till hennes kåk - det går inte att försköna hennes boende på något vis - och även om jag hade förvarnat honom så drog han efter andan när vi rullade in på gårdsplanen.

Min mamma är en samlare. Allt hon äger kan komma till användning och därför är det strängeligen förbjudet att kasta bort saker. Därför var synen som mötte Lars följande:
En trave gamla trasiga lastpallar
Järnskrot i olika högar
Trasmattor och andra traspaltor som hängde på altanräcket
Hästskor med gröna och blå sulor
I runda slängar en miljon gamla tidningar

- Kom nu så vi får det här överstökat.
- Men Anna, jag kan ju inte gå in här, viskade han och bromsade.
- Kom nu, ju förr vi kommer in desto förr kan vi gå.

Mamma tog emot och till min stora förvåning hade hon städat köket såtillvida att det nu inte låg gamla spårlinor och annat snusk på matbordet. Hennes vorsteh skällde ute i hundgården men jag såg inga synliga tecken på sanitära olägenheter, vilket jag ändå misstänkte. Lars drog ihop sig så mycket att jag var säker på att tårna krullade sig i skorna. De hälsade och mamma förde sig väl, hällde upp kaffe och kallpratade.

- Det var dimmigt imorse, sa jag för att ha något att säga.
- Dimma? Ja, då blir det till att ta upp pärorna till helgen, sa mamma.
- Päror? Var har ni landet någonstans?
- Därute.
Hon nickade ut genom fönstret, diffust mot granntomten.
- Gott med hemodlad potatis, sa Lars.

- Varför diskuterade ni inte hur jävla rörigt hon har det?
- Det är som att hoppa jämfota på ett minfält. Hon exploderar. Jag skiter i det. Kommer bränna ner stället när hon dör.
- Så kan du väl inte säga?
Vägen låg öde framför oss och solen bröt strålarna till ett sudd när vi svängde in på gårdsplanen.

torsdag 15 maj 2014

Stanna.

Förbannat vad långsam han är! Varför blir gamlingar så saktfärdiga? Och måste de nödvändigt över vägen när jag har bråttom?
Rullatorn är landstingsgrön. Gubben skakar sig fram över gatan och en snigel skulle ha gjort det fortare. Jag lägger foten på gasen och varvar upp. Klipper nästan nackhåren på honom när jag släpper iväg bilen.

tisdag 13 maj 2014

Bräda.

Bräda för bräda
Spik för spik
Den här byggnationen
Blir ingen annan lik

Hamra och hamra
Fram och bak
Vi kanske borde
Ha tänkt på ett tak

Att påstå att jag
Är nåt byggnadsgeni
I denna 
Brädhögskakofoni

Är inget annat än mytomani.

måndag 12 maj 2014

Luden.

Vissa blommor är alldeles glansiga. Andra har ett pälslager, små tunna fina hår. Jag anar att det är deras skydd mot yttre hot. På samma sätt finns det människor som har mer och mindre hårmängd. Till skillnad från blommorna kan vi genom yttre påverkan välja om. Vi vill ha det eller inte.

Blommor bryr sig föga om skandalen i att ha hår på obekväma ställen. Ingen blomma står och rycker ögonbryn med pincett eller hyvlar av halva fotknölen. Ingen blomma skäms över en hårig bikinilinje.

Jag är mer blomma än jag vill erkänna.

söndag 11 maj 2014

Andnöd.

Trycket mot bröstet
Suset i öronen
Bruset som aldrig slocknar
Vila
Vad är vila?
Koppla av
Koppla på
Trycket mot huvudet
Inifrån
Utifrån

måndag 28 april 2014

Den siste järnverkaren.

När de la ner järnet, stadens järnverk, och han gick i pension efter tjugo år vid maskinerna hade ena handen blivit så nervskadad att han som partytrick för oss barn kunde spola den i kallvatten och triumferande visa hur den gulnade.
- Ni ser hur det går om en arbetar, sa morfar medan han stoppade pipan med andra handen.

De flesta av morfars arbetskamrater omskolade sig, gick till hemtjänst eller vårdyrken, eller letade jobb på annat håll. Någon hamnade på spikfabriken, som också gick ett mörkt öde till mötes, någon blev traversförare på bruket innan även det såldes utomlands. Morfar valde att skita i det, som han sa, och ta den erbjudna pensionens korvören istället för att hatta runt.

Han pratade inte så mycket om järnet, annat än när han visade upp sina ärr, eller om någon gammal järnverkare kom och hälsade på. Det hände alltmer sällan, och till slut var det bara en av hans lärlingar som kom och drack kaffe i egenskap av hemtjänstpersonal.

fredag 18 april 2014

Fem ord på V.

Vinna
Vacker
Vela
Vilja
Vittra

Att hitta vackra ord är ganska enkelt. Det handlar om att bestämma sig för att hitta dem. Sedan räcker det egentligen att man sätter ihop dem så har man något fint och enkelt. Men ack, den skrivklåda som är beständig. Hur mycket jag än vill och vill så blir texterna skit. Skrivkramp är ett i nuläget nästan konstant tillstånd, omöjligt att ta sig ur. 

söndag 13 april 2014

Regn.

Jag parkerar på vägrenen. Det är omöjligt att se något genom vindrutan. Regn och hagel smattrar på taket. Plötsligt upphör det och allt blir stilla. Jag vrider igång bilen igen och blinkar ut. Ett ögonblick mitt i tillvaron.

onsdag 9 april 2014

Mönster.


Jag fick ett dödsbud per telefon imorse. Det tog en hel dag innan jag förstod innebörden. Undermedvetet skapade min hjärna mönster i allt som hände och spellistan spelade "Ain't no sunshine" och "Sacrifice".

De senaste veckorna har varit känslomässigt påfrestande och jag har mått som en röv. Jag menar, jag kan inte kontrollera mitt humör utan låter det pendla fritt mellan strålande glädje och nattsvart likgiltighet. En galopperande EKG-kurva. Emotionell Känslomässig Galenskap.

Jag har inte skrivit ett ord på flera månader. Nu försöker jag igen.

måndag 17 februari 2014

Att hon aldrig fattade.

Har alltid hatat vatten. Det började när den yngsta av dem slängde ner mig i den där vita hala baljan och jag blev dränkt och inte kunde ta mig upp. Och så påstår de att semester ska vara trevligt. Det är vatten överallt. De kan muta mig med alla korvar och leverbitar i världen, jag tänker ändå inte låtsas.

Tror på fan att jag åkte i blötan ändå! Bara för att jag tog en liten promenad och hittade himmelriket. Jag hade rullat mig i gott och väl en kvart när den stora hittade mig. Hon skrek och skällde på mig och sa nåt om att lägden var nygödslad men jag tyckte hon överreagerade. Jag är INTE kompis med dem nu.

söndag 16 februari 2014

Undantag.

Vårt hushåll är satt på undantag, eller snarare i karantän. Det som började som en helt vanlig fredagkväll har raskt utvecklat sig till en vedervärdig natt mot måndag. Inget jobb, ingen förskola, bara magsjuka.

Hav.

Hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd utan någon annans ... Ledning?

Jag älskade tv-serien Glappet. Det gör jag förresten fortfarande. Den kraft som ryms i en människa och den litenhet som man kan känna i fel situation. Den passion och lidelse man förtjänar, den ärlighet man ska kräva. Allt detta hade den här serien. Man ska. Kanske inte uppmuntra till det, men serien har lagts ut på youtube. Och därför bör den kunna få ses också. Tycker jag.

tisdag 28 januari 2014

Det värsta var.

Det värsta var att det gjorde ont så långt efteråt. Efter att såren läkt ut och efter att ärren bleknat värkte det fortfarande i hans bröst. Kanske skulle våren ändra det. Mer troligt inte.

Nina och Christer hade träffats på våren och därför hade ljuset och framtiden varit deras vägvisare. Ända till den eftermiddag då hon förlorade kontrollen över Camryn och krossades mot en tall, strax söder om stan.

De hade inte känt varandra länge nog för att falla in i invanda mönster och slentrianknull. Nina var hans första intellektuella flickvän. Om det nu kunde räknas som så simpelt som flickvän, de var ändå över tjugofem. Han visste inte att han älskade det, det där samtalet som bottnade i något djupare än yta, utseende och plattityder. inte förrän han saknade det.

måndag 27 januari 2014

Udd.

Hon och hennes jävla uddspetsar.
Hon har fördärvat mitt sinne för estetik med alla sina ullblandningar och makramésnoddar. Jag känner mig hemvävd och ofarlig, inte alls sådär mystisk och lockande pockande. Värst av allt är att hon fortfarande gör allting så minutiöst noggrant. Hon dränker mig i hemslöjd. Och jag kan bara tacka fånigt.

söndag 26 januari 2014

En anledning så god som någon.

Jag skulle vilja förklara min skrivarfrånvaro. Det är nämligen så att jag har skickat in ett manus till förlag och även om jag har påbörjat nästa projekt, en presumtiv roman, så går det långsamt. Det beror inte bara på att jag hänger på brevlådan och antastar brevbärare, utan också på att min dator med stormsteg närmar sig det ofrånkomliga slutet. Den har agerat slött och ointresserat ett bra tag, men funktion efter funktion börjar knaka och pixel efter pixel ändrar färg lite efter behag. Att dra igång tröskverket är en stor process och jag tappar både tålamod och inspiration innan den hunnit starta upp. Därför är jag tyst just nu.