fredag 23 maj 2014

Börja.

Igår såg jag min vita rhododendron slå ut sina blommor. Hur svårt är det inte att skriva om något så enkelt? Jag är stum av beundran över naturen, och jag väntar på mina blå, rosa och röda buskar, de ska också snart börja förgylla min tillvaro och trädgård.

onsdag 21 maj 2014

Dis eller dimma.

Det var dimma den där dagen. Eller egentligen var det inte dimma utan dis, sånt där tunt som bildas av små vattendroppar när solen värmer dem. De glänser och glittrar och gör ljuset så gott som ogenomträngligt.

Vi hade satt oss i bilen. Det var första gången Lars skulle träffa min mamma och han var rätt spak. Jag körde de tre milen ut till hennes kåk - det går inte att försköna hennes boende på något vis - och även om jag hade förvarnat honom så drog han efter andan när vi rullade in på gårdsplanen.

Min mamma är en samlare. Allt hon äger kan komma till användning och därför är det strängeligen förbjudet att kasta bort saker. Därför var synen som mötte Lars följande:
En trave gamla trasiga lastpallar
Järnskrot i olika högar
Trasmattor och andra traspaltor som hängde på altanräcket
Hästskor med gröna och blå sulor
I runda slängar en miljon gamla tidningar

- Kom nu så vi får det här överstökat.
- Men Anna, jag kan ju inte gå in här, viskade han och bromsade.
- Kom nu, ju förr vi kommer in desto förr kan vi gå.

Mamma tog emot och till min stora förvåning hade hon städat köket såtillvida att det nu inte låg gamla spårlinor och annat snusk på matbordet. Hennes vorsteh skällde ute i hundgården men jag såg inga synliga tecken på sanitära olägenheter, vilket jag ändå misstänkte. Lars drog ihop sig så mycket att jag var säker på att tårna krullade sig i skorna. De hälsade och mamma förde sig väl, hällde upp kaffe och kallpratade.

- Det var dimmigt imorse, sa jag för att ha något att säga.
- Dimma? Ja, då blir det till att ta upp pärorna till helgen, sa mamma.
- Päror? Var har ni landet någonstans?
- Därute.
Hon nickade ut genom fönstret, diffust mot granntomten.
- Gott med hemodlad potatis, sa Lars.

- Varför diskuterade ni inte hur jävla rörigt hon har det?
- Det är som att hoppa jämfota på ett minfält. Hon exploderar. Jag skiter i det. Kommer bränna ner stället när hon dör.
- Så kan du väl inte säga?
Vägen låg öde framför oss och solen bröt strålarna till ett sudd när vi svängde in på gårdsplanen.

torsdag 15 maj 2014

Stanna.

Förbannat vad långsam han är! Varför blir gamlingar så saktfärdiga? Och måste de nödvändigt över vägen när jag har bråttom?
Rullatorn är landstingsgrön. Gubben skakar sig fram över gatan och en snigel skulle ha gjort det fortare. Jag lägger foten på gasen och varvar upp. Klipper nästan nackhåren på honom när jag släpper iväg bilen.

tisdag 13 maj 2014

Bräda.

Bräda för bräda
Spik för spik
Den här byggnationen
Blir ingen annan lik

Hamra och hamra
Fram och bak
Vi kanske borde
Ha tänkt på ett tak

Att påstå att jag
Är nåt byggnadsgeni
I denna 
Brädhögskakofoni

Är inget annat än mytomani.

måndag 12 maj 2014

Luden.

Vissa blommor är alldeles glansiga. Andra har ett pälslager, små tunna fina hår. Jag anar att det är deras skydd mot yttre hot. På samma sätt finns det människor som har mer och mindre hårmängd. Till skillnad från blommorna kan vi genom yttre påverkan välja om. Vi vill ha det eller inte.

Blommor bryr sig föga om skandalen i att ha hår på obekväma ställen. Ingen blomma står och rycker ögonbryn med pincett eller hyvlar av halva fotknölen. Ingen blomma skäms över en hårig bikinilinje.

Jag är mer blomma än jag vill erkänna.

söndag 11 maj 2014

Andnöd.

Trycket mot bröstet
Suset i öronen
Bruset som aldrig slocknar
Vila
Vad är vila?
Koppla av
Koppla på
Trycket mot huvudet
Inifrån
Utifrån