lördag 9 augusti 2014

Sommar. En sorts summering.

Den här sommaren har varit varm, varmare, vidrig. Jag tycker inte om värme, hur konstigt det nu kan låta. Jag tycker om när det är kallt och jag får kura inomhus. Trettio grader är hemskt. I och för sig både varm- och kallgrader. Men framför allt varmgrader. Det går ju inte att klä av sig hur mycket som helst.

I övrigt har jag för första gången i mitt liv njutit av att vara helt ledig. Jag har påbörjat projekt och kommit halvvägs ungefär.

Jag har sörjt i sommar. Sörjt de som inte finns i jordelivet längre. Framför allt min farmor, min stora livsförebild. Som gått genom livet med en glöd och ett engagemang som är få förunnat. Som tyckte att en vacker dag ville hon inte gråta mer, och sen gjorde hon aldrig det. Hon kunde konsten att se Gud i allt. Jag beundrar henne för det.

Jag har älskat i sommar. Älskat min sambo, min son och vårt kommande barn. Som jag hoppas föds friskt och får ett långt och lyckligt liv tillsammans med oss. Och jag älskar fortfarande. Kommer alltid att älska.

måndag 4 augusti 2014

Alla säger så mycket.

I fikarummet
Sitter en skara lärare
Raljanta ibland
Diskussioner om högt och lågt
Susar genom rummet
En och annan elev
Fräses det om
Han som kallade fröken FITTA
Han som kallade majjen BÖG
De som klottrade på bordet
När de trodde att ingen såg

Men ser vi människorna?
Ungdomarna
Bakom våra kaffekoppar
I våra stängda fikarum
Bakom smädelserna
Finns det trasor
Trasiga barn som inte kan växa
Utan hjälp

Hon som örfilade en vikarie
Sitter inne hos rektorn
Lärarna sitter
I fikarummet
Och låter bli att lägga sig i
När allt de egentligen måste
Är att lägga sig i

Att lägga sig i
Och bry sig om
Måna om
Fråga hur det är

Hon som ingen ser
Han som inte törs säga ifrån
Han som är för snäll
Hon som styr hela klassen
Alla ska de bli vuxna
Vi vuxna måste hjälpas åt.