onsdag 7 augusti 2013

Tillstånd.

Jag är fortfarande arg.
Hon har förstört allt med sitt tjat.
Det är ingen ordning.
Hon den där semestermänniskan.
Jag hoppas innerligt att hon försvinner.
För den delen av mig själv tycker jag inte om.

måndag 5 augusti 2013

Min historia.

Jag äger mitt ord.
Om så inget annat.
Jag har makten i mitt språk.
Om så inget annat.

söndag 4 augusti 2013

Bygga broar och förändra världen.

Jag vet inget annat yrke som har så många beståndsdelar och facetter. Läraryrket är fantastiskt på många sätt. Men jag undrar om det kan vara möjligt att som de sagt mig "bygga broar till kunskap" och "förändra världen" samtidigt som man ska göra ett administrativt hästjobb och utan någon som helst metodik (för den tog man bort från utbildningen...) och med enstaka timmar planeringstid hinna förbereda lektionerna. Och vara kompis och förälder och kurator och surkärring och psykolog och städare och kontrollant och  polis och skolsyster och häxa och idiot och alla andra underbara roller som man får ta under en dag.

Jag älskar att vara lärare och få möta elever och jobba med det jag älskar mest av icke-familjerelaterade ting: språk och litteratur, men ibland kan jag tänka att livet som lagerråtta är betydligt enklare. Inga broar att bygga, inga blanketter att fylla i och inget krångel med myndigheter och instanser för att anmäla något man tycker måste upp i ljuset.

Men jag är nog en sjujävla bra brobyggare, och jag älskar att se när en bro bär och någon smyger sig in i ny kunskap.

lördag 3 augusti 2013

Sen.

Om inte nu fanns
Så skulle ordet
SEN
Vara
Verkningslöst.

Därför
Är det bättre att leva nu
Och inte vänta på ett
SEN
Som aldrig kommer.

fredag 2 augusti 2013

Konstaterande.

Jag trodde inte jag skulle behöva skriva följande. Trodde att det var självklart. Men korkat folk finns det gott om. (Irriterad!)

JAG SKRIVER INTE SANT. JAG SKRIVER SANNOLIKT.

Fostra.

Om man sätter ett barn till världen, gubevars ännu fler, så måste man vara medveten om alla krav som plötsligt ställs på en som förälder. Man får aldrig svika. Aldrig svika sitt barn. Nu menar jag inte rent logiska nekanden, som exempelvis att säga nej till glass i affären. Nej, jag syftar på vikten av att lära barnet respekt och därmed också visa detsamma. Att visa tillit och framför allt ge barnet kärlek.

Det här kan tyckas enkelt men det finns många som inte verkar fatta. Som ligger och sen inte tar ansvar. Som glömmer fostra och rusta barnet för framtiden.

torsdag 1 augusti 2013

Att orka.

"Tjugotvååring hoppade framför tåget".
En tjugotvåårig man hoppade på lördagseftermiddagen ner på spåret vid pendeltågstationen i Solna. Vittnen säger till Nyhetsavisan att han såg jäktad ut och sen bara klättrat upp på räcket och hoppat ner framför ett Arlandatåg. Polisen är än så länge förtegen om händelsen, som i dagsläget betraktas som självmord.

***

I samma stund som jag avslutat notistexten och lämnat den för redigering slog det mig att det verkade ganska genomtänkt. Ett snabbt slut mot ett snabbt tåg. Värdigt vete tusan, men snabbt i alla fall. Jag avskydde att skriva notiser, precis som så många av mina kollegor också gjorde, och de kvällar jag satt vid desken och häckade och höll på att törsta ihjäl efter kaffe, som den här kvällen, de var värst. Sitta och kludda och inte riskera att vinna nåt Stort Journalistpris. Och så går nån och tar sig av daga bara sådär utan strid.