söndag 30 december 2012
Skrivpuff om att nå mina mål.
Jag jobbar på två parallella textprojekt och har som mål att färdigställa åtminstone det ena för att skicka till förlag. Det har jag haft som mål de senaste två åren men inte kommit ända fram. Nu känns det dock nåbart... Gott nytt år skrivarvänner!
Skrivpuff om att bryta ett beteende.
Sluta! Sluta tränga dig in i varje levande del av mig!
Ja, du tränger dig väl i och för sig in även i mina förtorkade och otillgängliga kroppsdelar.
Du tar upp min vakna tid med dina glittrande lekande - nej, nu är jag på väg dit igen - ögon och ditt leende som jag älskar att förtrollas av - ser du hur du äter upp mig bara genom din närvaro!
Inatt höll minnet av dig mig vaken tills du fått mig dit du ville, tills jag såg svetten glittra på min kropp, tills jag såg månen och stjärnorna genom det svarta tunga taket.
Men det får vara slut nu. Du måste lämna mig ifred från dina mörkbruna lockar som lockar mig att drömma - nu är jag där - och du måste sluta lova att jag får komma som jag vill. För då kommer jag. Som jag vill. Om jag vill. Och det vill jag.
Ja, du tränger dig väl i och för sig in även i mina förtorkade och otillgängliga kroppsdelar.
Du tar upp min vakna tid med dina glittrande lekande - nej, nu är jag på väg dit igen - ögon och ditt leende som jag älskar att förtrollas av - ser du hur du äter upp mig bara genom din närvaro!
Inatt höll minnet av dig mig vaken tills du fått mig dit du ville, tills jag såg svetten glittra på min kropp, tills jag såg månen och stjärnorna genom det svarta tunga taket.
Men det får vara slut nu. Du måste lämna mig ifred från dina mörkbruna lockar som lockar mig att drömma - nu är jag där - och du måste sluta lova att jag får komma som jag vill. För då kommer jag. Som jag vill. Om jag vill. Och det vill jag.
lördag 29 december 2012
Början på nåt.
Daniel Juhlin. Smaka på det namnet. Det har jag gjort. Faktum är att jag i svagare stunder har smakat på hela Daniel Juhlin. Men det hör inte hit. Inte just nu.
Skrivpuff om rädsla
Den mest påtagliga av mina rädslor är nog min hypokondri. Jag är livrädd för att bli sjuk. Om någon blöder lite så tror jag att hen har ebola eller någon annan läskig sjukdom som jag kan drabbas av. Jag har ett helt husapotek fullt med piller, plåster och huskurer. Om någon pratar om magsjuka blir jag genast illamående och måste svälja tio vitpepparkorn. Om någon har feber får jag frossa med detsamma. Om jag får något hårt och tungt på fingret eller foten misstänker jag kallbrand. Jag tar det säkra före det osäkra, för någon gång drabbas jag säkert av något hemskt och med största sannolikhet minst kroniskt, mer troligt dödlig utgång. Jag har hört något om det. Livet, tror jag det heter. Lyssna bara, LIVET. Kan ju inte vara hälsosamt. Bäst att kolla pillerskåpet.
torsdag 27 december 2012
Skrivpuff om värme.
Värme är både ett fysiskt och ett emotionellt fenomen. Sommaren erbjuder värme utan att det nödvändigtvis känns bra i själen. Vintertid är avsaknaden av fysisk värme något större, men det gör att vi kryper närmare varandra och på så sätt kan det ändå kännas varmt. Avsaknad av emotionell värme kan upplevas i samtal med exempelvis en oförstående chef eller en telefonsupporttelefonist, medan en stunds byggande med klossar eller en godnattsaga kan få värmen mellan förälder och barn att fullkomligt svämma över. I skrivande stund upplever jag såväl fysisk som emotionell värme. För att ligga i samma säng som ett febrigt barn som måste hålla mig i pekfingret för att kunna somna håller både våra kroppar och mitt hjärta varmt nu inatt.
Skrivpuff om missförstånd.
- hur kan du tro nåt sånt? Jag skulle ju aldrig...
- Nänä. Och likförbannat gör du det igen.
- Gör jag?
Hon vänder sig om, som för att se så att ingen annan tjuvlyssnar. Kupén är halvfull men ingen verkar rikta fokus åt hennes håll.
- nähä?
- Joho.
- Jag fattar inte vad du pratar om.
- Stackars dig då.
- men...
- Om du är så mjäkig och ...
- Ge dig, eller tala klarspråk!
Hon tittar sig stressat om, inbillar sig att hon höjde rösten två oktaver för högt. Folk ignorerar henne fortfarande. Fullt upptagna med sitt. Någon håller hårt i en hund som hoppar upp och ner på sätet. Rösten i andra änden av den trådlösa telefonlinjen suckar.
- Ryck upp dig! Ta plats och gör nåt av ditt liv! Låt inte någon säga åt dig vad du ska göra!
- och ändå är det det du gör.
- Det var inte så jag menade.
- Klart det inte var.
onsdag 26 december 2012
Skrivpuff om ett telefonsamtal.
Jag har världens bästa ringsignal på telefonen. Den är så bra att jag nästan hellre låter det ringa än svarar. Bara nästan. För jag är så nyfiken att jag måste svara också. Det är med andra ord inte lätt att välja: svara eller dansa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)