Stolen lämnar ett märke i den turkosa tapeten innan den i flisor singlar ner på golvet. Hanna tittar tomt på den innan hon kontrar med en svada smädelser. Han borde veta bättre än att förstöra hela jävla bohaget, den svinpälsen, luktar illa gör han också, hon har fått nog av hans uppförande. Hon snubblar på orden, får inte ut dem fort nog, slinter med tungan och häver ur sig mer av den verbala magman.
Lukas är nattsvart i synen, och han backar inte för henne en gång till. Istället höjer han knytnäven och drämmer den rakt in i stenväggen. Orden passerar öronen utan att gå genom hjärncensuren. Han välter omkull skohyllan ute i hallen, river ner saker på väg in i köket och fortsätter dra i sig av flaskan som står på diskbänken.
Emil står och ser på i dörröppningen. Han har Guppe i handen och klämmer om honom. Pyjamasen är genomvåt och han är svettig i håret.
Hanna gråter, sittande vid köksbordet. Hon dricker i hastiga klunkar ur ett flammigt vinglas, sätter i halsen och hostar. Han borde inte visa det här inför barnen. Hon ser Emil och snubblar fram mot honom. Han backar, böjer undan blicken och håller Guppe så knogarna blånar.
torsdag 31 januari 2013
Klappgröt.
Inget jag ätit som barn har varit förknippat med så stor fruktan och äckelkänsla som klappgröt. Denna rätt, sötsliskig och kräkfärgad, tvangs vi äta på dagis och fritids. Och odören sen, däst och fuktig trasa. Nej, vet ni vad, jag är glad att jag är så stor att jag kan välja själv. Ajöss till klappgröt.
måndag 28 januari 2013
Leva som man lär.
Jag skriver mest skit just nu faktiskt. Men jag skriver i alla fall. Det går i vågor. Just idag när jag är låg på energi så får inte orden luft utan ligger och småfiser utan att vilja samarbeta.
Brottstycke.
Jag fattar inte vad det ska vara bra för. Att hålla på och fjanta runt. Kan inte folk bara sluta lisma och fjäska och istället köra på? Sluta gå som katten kring het gröt, tala klarspråk!
söndag 27 januari 2013
Hon.
Jag brukade sällan eller aldrig tränga mig på, och framför allt inte om jag var berusad. Men det bruna jämnt klippta håret, uppsatt i en stram hästsvans och ögonen som, trots att de skelade något, skrattade och föll mig alldeles förträffligt i smaken, fick mig att gå fram. Planlöst och förvirrat måste det första intrycket ha varit, jag var inte alls förberedd, men hon lät mig ändå bjuda på ett glas rött. Hela hennes uppenbarelse osade, pyrde och glödde i mötet med mitt inre. Jag snuddade vid hennes hand med avsikt för att se om hon gav brännsår. Hon var från södra Sverige, och hade hamnat här av en ren slump, jobb som ledde till andra jobb och så rullade karusellen på. Jag berättade valda delar av mitt liv och var noga med att inte uttrycka mina tankar, eftersom de inte skulle klara av att skärskådas.
När Internet kom till byn.
Innan trodde man att surfa var nåt som hade med vatten eller Lasse Åberg att göra. Att det hette goggles och inte Google. Att sex utövades på jorden och inte i rymden. Att musarm existerade hade man ingen aning om. Idag är vi hopplöst ovetande om omvärlden. Men den digitala vet vi det mesta om. Tror vi.
lördag 26 januari 2013
Musa.
Frustration gör mina texter saftigare. Skriva om det jag längtat efter, det jag behöver, det jag begär. Utgå från ett visst mått desperation och fortsätta därifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)