Start spreadin'.

Nä. Nu fick jag ingen feeling. Det går inte att skriva. Kortslutning. Och jag som hade nåt på gång där med Frankie Blue Eyes och Tony Bennet. Jag som skulle sprida 40-talsjazz runt mig och inspirera. Jäkla New York. It ain't what you do, it's the way that you write it. Jag skulle kunna proppa texten full med intertexter och bajsa postmoderna idéer. Men jag är inte ens en legal alien.