Gå.

Det är nyttigt att gå. Att välja bort bil och bekväma färdmedel. Att använda apostlahästarna, som mamma alltid sa. Så när jag kravlade mig ur hans säng, han som jag inte brytt mig om namnet på men som igår hade verkat som det bästa alternativet bland ofantligt många dåliga, kände jag att benen behövde en promenad. Resten av kroppen med kanske, jag iddes inte känna efter så noga, visste bara att det som varit inatt var ämnat för natten, inte att ägna dagen åt.

Jo, visst hade hans händer varit perfekta, med synliga senor och vener, en arbetares händer, och visst hade hans mage varit perfekt, solbränd efter många dagars snickeriarbete (som han berättat innan) och utan behåring (som jag vill ha det), men jag ville ändå inte ägna honom mer tid än nödvändigt (tre timmar var lagom, färre hade varit en besvikelse, fler en ännu större, och med fler krav på uppoffringar). Jag hade bättre saker för mig idag. Definitivt. Jag stängde dörren och lämnade natten och gick ut till en ny dag.