Låt det gå fort så jag inte förlorar min värdighet.
Att vara kopplad till slangar och påsar och inte kunna tala om hur jag mår.
Det är inte värdigt.
Att leva tills hjärnan går i baklås.
Det är inte värdigt.
Att sakta och obemärkt förtvina.
Det är inte värdigt.
Nej, låt mig få gå med buller och bång.
Och lämna spår efter mig.
Men låt mig hellre leva.
Bra skrivet!
SvaraRadera