Det är fredagen den trettonde
Hon har öppnat sin femte flaska
Och klockan är bara tio
Affärerna har just öppnat
Och studenter myllrar ut över stan
Hon halsar
Hostar
Det är fredagen den trettonde
Illamåendet pressar mot tinningen
Som ett dåligt samvete
Hon får hjälp att ta sig bort
Bort från lycka
Bort från skratt
Det är ändå inte hon
Hon är bara en enda olycka
Fyllde nog år förra månaden
Minns inte riktigt
Kravlar sig upp från liggande
Greppar om sjunde flaskan
En strimma av den hon en gång var
Harklar sig i bakhuvudet
Gör sig hörd
Ett förlorat hopp
Ett förlorat samvete
Från de högst uppsatta
Vem bryr sig om henne?
Henne som ingen ser?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar