Fröken bredvid.

Ni har säkert sett mig många gånger. Jag är hon som står bredvid den snygga tjejen i baren. Hon som dansar lite för fult och stelt, lite på sidan om, i marginalen mellan utanför och populär.

Det började redan på lågstadiet när vi lekte prinsessor och prinsar. Jag fick vara den lite fulare systern, hon som fick nöja sig med den lite fulare prinsen, men som i hemlighet drömde om att få klättra upp på klätterställningens tak och hålla den fagre prinsens hand. Detta fortsatte långt in i högstadiet. Ja, inte att klättra på rangliga tak, men den ständiga suktan efter att få vara med. Inte bara stå bredvid.