Sommar. En sorts summering.

Den här sommaren har varit varm, varmare, vidrig. Jag tycker inte om värme, hur konstigt det nu kan låta. Jag tycker om när det är kallt och jag får kura inomhus. Trettio grader är hemskt. I och för sig både varm- och kallgrader. Men framför allt varmgrader. Det går ju inte att klä av sig hur mycket som helst.

I övrigt har jag för första gången i mitt liv njutit av att vara helt ledig. Jag har påbörjat projekt och kommit halvvägs ungefär.

Jag har sörjt i sommar. Sörjt de som inte finns i jordelivet längre. Framför allt min farmor, min stora livsförebild. Som gått genom livet med en glöd och ett engagemang som är få förunnat. Som tyckte att en vacker dag ville hon inte gråta mer, och sen gjorde hon aldrig det. Hon kunde konsten att se Gud i allt. Jag beundrar henne för det.

Jag har älskat i sommar. Älskat min sambo, min son och vårt kommande barn. Som jag hoppas föds friskt och får ett långt och lyckligt liv tillsammans med oss. Och jag älskar fortfarande. Kommer alltid att älska.