lördag 19 juli 2014

Medan bomberna faller.

Vi går längsmed O'Connell Street och passerar trasiga skyltfönster. Här var för några år sedan livfullt, ett riktigt handelscentrum. Idag helt utblåst efter räderna. Vårt mål är vattnet, där vi får vara ifred.

Du trycker händerna ner i djupet på jeansfickorna. Rynkar pannan.
- Undrar varför det gick åt helvete?
- Det är inget vi kan ta reda på.
- Undrar aldrig du?
- Nä, ljuger jag.
Visst har jag undrat. Visst har jag oroat mig. Nu försöker jag ta mig genom dagen utan att stryka med. Akta mig för bomber och poliser. Korrumperade polisjävlar. Sen de låste in Medbh och hävdade att hon var en syndig sköka ger jag inte ett nickel för dem.

- Det är jävligt lätt att skylla på religion, muttrar du när du läst mina tankar.
- Men är det inte konstigt, kyrkan har fått utnyttja folk i hundratals år, och helt oprovocerat. Och nu gör de det igen. Allt hon gjorde var att klä sig som hon ville, inte som hon borde.
Du vänder dig om, tittar över tegelmuren och häver dig över.
- Kom. Här kan vi stanna en stund.

I det lilla redskapsskjulet trycker vi hela kvällen. Månen har gått upp när vi börjar röra på oss igen.

1 kommentar: