Nos

-Det heter inte nos, det heter mule, pappa!

Prinsessan satt på golvet med målarboken uppslagen. Hundratjugo sidor hästkonturer.

-Kom nu, så går vi och äter, Stefan har lagat lasagne.

Hon hade tagit det bra, och var förtjust i Stefan och hans godhet. Han hade ingen erfarenhet av barn, men kompenserade mer än gärna för det genom att ta med henne på bio och genomlida barnfilm efter barnfilm.

-Pappa tror att hästar har klövar till fötter, utbrast prinsessan med munnen full av lasagne och pizzasallad.

-Men herregud, har du ingen koll alls?

Stefan fyrade av ett löftesrikt leende. Det blänkte i kaklet bakom honom. En pedant, vad än det gällde.

-Jag tror lilla sessan och jag måste ta med dig till Solvalla, så du får lära dig det du behöver om hästar.