Hur det kan vara för många när det bara är två.

Jag kliver som vanligt om söndagarna på Mittlinjen-tåget på Sundsvalls centralstation och pappa vinkar av på den isiga perrongen. Jag sätter mig i tågets färdriktning och plockar upp en bok. Håll hästen frisk. Hur äckligt det än är att titta på öppna sår och blodmaskangrepp på föl eller en häst som fått en påle genom bogen så fascinerar det mig att läsa om. Jag noterar endast i ytterkanten av periferin att en man sitter för sig själv några säten längre fram i vagnen. Jag ska inte kliva av i Nälden utan i Trångsviken och därför är jag mer fokuserad på Stefan än på såväl hästsjukdomar som pratande farbröder. Stefan, som luktar så gott och som är grymt vältränad. Som har en märkbar men mjuk jämtländsk dialekt. Som är så snygg så jag dör.

- nästa station Stöde, Stöde.
Mannen framför mig reser sig hastigt och börjar gå omkring till synes planlöst i vagnen. Han mumlar högt men ohörbart och huvudet svänger omkring. Jag släpper alla tankar på nattliga aktiviteter och kryper så långt in i jackan jag kan. Gubben är uppenbart skum. Tåget rullar vidare och han sätter sig ett ögonblick, två stolar ifrån mig. Sakta vänder han på huvudet och tittar åt mitt håll. Hans orakade ansikte har ett på samma gång upprört och uttryckslöst uttryck och han drämmer in högernäven i stolen framför, reser sig än en gång och lämnar vagnen. Jag sitter så still jag kan och stoppar ner boken i väskan igen. Tåget rullar in på nästa anhalt.
- Torpshammar, nästa Torpshammar. Här kommer vi bli stående en stund för tågmöte.
Mannen klampar in genom dörren, skrattar högt så det knyter sig i öronen på mig. Han sätter sig ner, nu direkt bakom mitt säte, och kör in knäna i ryggstödet.
- Dom ska få dom jävlarna, hör jag honom få fram medan han fortsätter skratta kontrollerat.

Två poliser kommer in i vagnen, fiskar resolut upp gubben och bär ut honom. Konduktören kommer in i vagnen.
- Hur är det med dig? Allt lugnt?
- Jo.
- Du vet, säger han faderligt och medlidsamt, han var ingen bra person att åka tåg med.
Jag överväger att spela på att han gjort nåt dumt, men nickar trött.
- Ja, nu rullar vi vidare, säger konduktören hurtigt och vänder tillbaka.