lördag 19 januari 2013

Bonus.

- Du är så jävla skön, Kerstin, sa Valter sömnigt och bökade sig närmare. Själv kände sig Kerstin inte det minsta skön. Än mindre tyckte hon att samlivet med Valter kunde beskrivas med det ordet. Enahanda, rutinmässigt och punktligt, men skönt? Nej. De hade levt ihop i mer än fem år och träffats regelbundet i mer än åtta. Känt varandra i tjugo. Frasen kila stadigt kom för henne och hon fnös till, hostade sen för att slippa frågan.

Det hade varit annorlunda. De hade varit passionerade. Men fabriken la ner, flyttade ut all verksamhet till Rumänien och Valter fick klippkort på arbetsförmedlingen. Han försökte bjuda till men depressionen låg tung på hans axlar och gnagde sig djupare in i själen. Kerstin kände sig allt som oftast utestängd och när till och med lördagarnas samlag började bli mekaniska och korta fick hon känslan av att det fanns något annat, något bortom bruket, svetsen och tipsgänget, som fattades honom. Han borde kanske skaffa en hobby? Eller en hund? Barn var det inte tal om längre. De hade försökt. Hon hade slutat med preventivmedel samma dag som han flyttade in i hennes välordnade trea med öppen spis och de hade älskat intensivt. Men det ville sig inte. Hon hade inte kommit sig för att skydda sig igen, det spelade ingen roll.

Valter saknade friheten. Att slippa in på kontroller, handläggningar och den psykologiska nedbrytning som arbetslösheten tvingade honom till. Han ville inte åka mellan instanserna som en flipperkula, och han ville jobba med det han kunde. Håret hade börjat falla av, fortare nu än tidigare. Tur han hade Kerstin vid sin sida. Hon skulle stå pall för allt. Visst hade hon lagt på sig en ansenlig mängd kilon det senaste året, och hon var inte särskilt företagsam. Men hon var hans och han försökte visa henne att han älskade henne. Tillfredsställd blev hon emellanåt, även om han hade sina aningar om att hon ibland ljög. Han sörjde över att de inte kunde få barn, men vem vill ha en far som är arbetslös?

- Du är så skön, Kerstin, upprepade Valter sömnigt och drog på sig kalsongerna medan hon omsorgsfullt torkade underlivet med en handduk han räckt henne.
- Mm.

Ibland ville hon bara skrika. "Jag ligger med din föredetta jävla chef också och det är mitt fel att vi är barnlösa!" Hon föreställde sig vilket liv det skulle bli om han fick veta.

8 kommentarer: