tisdag 8 januari 2013

Han och jag.

Det var alltid han och jag. Min bästis. Min farbror. Vi hade det där äkta. Jag ville vara som han, kunna skjuta höjdarbollar med läderkula, vifta på öronen och knäppa med fingrarna. Men snusa, det skulle jag aldrig göra. Jag hällde ut de använda portionspåsarna i hans örngott. Sen var det bara att vänta.
Upplagd av kl.

5 kommentarer:

  1. marmoria8 januari 2013 kl. 12:34

    Det var dådkraftigt! Men hur ung ÄR du? För mig är portionssnus en relativt ny produkt..!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Toffs9 januari 2013 kl. 21:16

      Haha, jag är inte ens trettio än..:)

      Radera
  2. http://tittelina.blogspot.com8 januari 2013 kl. 22:35

    Oj! Vad sa han då??

    SvaraRadera
  3. foxy9 januari 2013 kl. 01:11

    Tankarna går vidare till min morbror Åke, han var min idol o ägare till den häst som betytt mycket för mig. Det betyder mkt med en sådan släkting.

    SvaraRadera
  4. http://tittelina.blogspot.com10 januari 2013 kl. 00:40

    Betr. att vi tänkte "vi och dom", när det gällde Åsa och min relation. Nja, inte vad jag kommer ihåg. Eller så har jag glömt, jag minns väldigt selektivt märker jag :-). Tack för din kommentar.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)