Äventyr.

(Försök till fortsättning på Men.)
Sanna städade undan gammal kaffesump och drog med en solkig disktrasa utefter bänken. Det gav inget märkbart resultat. Edin hade inget ordningssinne, och hon anade att han inte köpt in någon ny trasa på åtminstone de tre veckor hon varit på semester. Den här hade krampaktigt hållit om kökskranen och hon hade fått bryta loss den för att kunna använda den. Det var nog uttröttande att behöva vara hobbykurator, men att behöva städa efter sin chef med fru var den vidrigaste av hennes arbetsuppgifter.

Hennes mobil rasslade till i den äkta fuskväskan. Hon grävde runt bland kassakvitton och läppbalsam och just som hon fick tag i den slutade den ringa. Ett okänt nummer. Om det var någon som ville få tag i henne fick de väl ringa igen. Hon stängde kalendern och fällde ner locket på datorn och gick ut i den kvava sensommarluften. Edin sladdade in på parkeringen i firmabilen, en egenhändigt ombyggd merca som sett bättre dagar. Han glodde sin vana trogen rakt på hennes bröst och Sanna hindrade sin vana trogen impulsen att sparka honom i skrevet.

Hon gick en lång omväg hem. Köpte några persikor på torget och kände fruktsaften rinna utefter hakan och ner i urringningen när hon slängt upp benen på balkongräcket och bet tag i en av dem. Hon borde skita i Edin och hans fru, hitta ett vettigt jobb och börja göra något roligt. Hon hörde telefonen ringa igen. Räknade signalerna. Till slut torkade hon sig om munnen med baksidan av handen och gick ut i hallen. Det vibrerade fortfarande och hon svarade. Samma okända nummer. En mörk okänd mansröst.
- Vill du leka?