Stickningen.

Hon lägger all energi i stickningen, som blir så hård och tät att den blir snudd på oanvändbar. Vad fan skulle de bråka för? Varje dag, alltid nya trådar att fnurra ihop. Han med sitt lågmälda iskalla sätt, som "bara diskuterade", hon med tålamod kortare än en tändhatt. Vart har kärleken tagit vägen? Kärleken, hans varma händer som kupar sig kring hennes kinder, hans ögon som läser hennes, hans kropp som smälter henne. Nu ligger han i rummet intill, förmodligen med laptopen och sin jävla poker. Som hon hatar hans spelande. Tråden går av, hon skarvar ihop den. Får fästa trådarna ordentligt sen så de inte repar upp sig.

Han stirrar framför sig. Jävlar i helvete så drygt det är att bråka med henne. Sen hon blev gravid snedtänder hon för minsta lilla. Han vet att det är fel att skylla allt på henne, men hon ser bara hans fel, han kan visst inte göra rätt. Två kort, tre kort. Han foldar dem och väntar på nästa giv. Satan. Fokus är borta. Han måste fokusera. DE måste fokusera. Hon måste bjuda till. Hur ska han fatta henne annars? Två knektar och en trea. Han går med. Om hon bara slutade se alla hans egenskaper som brister.

Hon står i dörröppningen. Vill säga förlåt och krypa in i honom, men så fort hon tänker tanken är den borta. Han sitter dag ut och dag in med spel, glömmer bort henne. Betyder några jävla låtsaskort mer än hon? Hon biter sig i tungan och går därifrån. Han känner hennes irritation, väljer att strunta i henne. Har hon inget snällt att säga tänker han inte bjuda till. Det plingar till när han vinner given. Trettiofem euro.