Det finns få saker jag tycker så illa om. Men när man fått höra hela barndomen att man sjunger fult och falskt och sen på något konstigt sätt fått det åtgärdat, fråga mig inte för jag vet inte hur, så blir man ständigt påmind om hur känsligt det är med sång. Min bästa kompis kan verkligen inte sjunga. När han försökte sig på att sjunga i skolkören flyttade Ursula, vår abnormt feta körfröken, mikrofonen så långt bort från honom som möjligt. Simon sa inget utan tog i ännu högre och två veckor innan fredskonserten i kyrkan bad hon honom att sluta. Att micken satt bredvid min mun var inte så roligt, inte när Simon blivit utkörd.
Simon har inte haft nån som helst talang för sång, och det kanske är lika bra. Jag fattar inte att han försökt. Men han väntar på att talang och motivation ska rädda honom. Det hoppas jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar